Gnällrapport

Bade mamma och kara broder har fatt sta ut med mitt gnall om jobbet. Har val inte bloggat sa mycket om det amnet eftersom det ar trakigt att skriva om.... men det ar i storsta allmanhet de mest fundamentala grejer jag hakar upp mig pa. Saker som introduktion pa en arbetsplats, utbildning och behorigheter samt processer och dokumentation existerar i narmast obefintligt skick. Det har ar ett typisk infekterat foretag fran ledning till bottenniva, dar cheferna, liksom andra liknande fagelarter, garna gommer sig nar de kanner att de inte kan beharska situationen. Att jobba overtid i ett jobb dar jag trivs och utvecklas, gor jag hemskt garna. Men att slava for en arbetsgivare som inte betalar overtid och inte ar beredd att satsa pa nagon som helst utbildning for merkompitens, har jag daremot ganska svart for. Lagg dartill en hop forortsaustraliensare som allra helst avnjuter sin - av hustrun omsorgsfullt hemlagade - husmanskost sittande framfor datorn [...]. Oglamorost.

Just darfor kandes det extra kul att ga pa jobbintervju igar. Jobbet jag sokte (eller ratter sagt, blev uppringd om fran Michael Page) ar pa Cisco. Jobbet later perfekt, och det later som Cisco har en mer professionell attityd till sant jag beklagat mig om ovan. Kandes som intervjun gick ‘hyfsat’. Ett tag snurrade jag in mig i komplicerade ordval (varfor i helsicke gor man det egentligen?), men i storsta allmanhet kandes det som en bra intervju. De har ytterligare 4 intervjutillfallen som man maste passera (bara en san sak), sa jag hoppas bli ditkallad igen.

Naval, ska inte jaga upp mig om de inte vill traffa mig igen, men det vore ju onekligen trevligt att slippa pinas ute i Australiens Silicon Valley. Na, nu far det vara nog med mitt svammel. Ska ta en banansmoothie pa balkongen. Ciao, som Ebba sager...