I ursäktens tider

Fick en smarre avhyvling av Annika for att jag inte hallit min svenska blogg vid liv. Helt befogat; jag har arligt talat ingen godtagbar forklaring till uppehallet forutom lathet... Ja, kanske ocksa prioritering. Men det ar ju som bekant roligt att lasa andra bloggar ocksa, sa jag far nog allt ta och skarpa mig med skrivandet. I synnerhet nar man liksom inte bor granne langre.

Apropa skrivande forresten - jag blev kontaktad av en publicist som varit en tyst lasare pa bloggen ett tag. De fragade om jag ville ha en kopia pa boken de kommer att ge ut i April och undrade ocksa (saklart, saklart) om jag kunde gora en recension av denna. Mina kommentarer finns att lasa har. Roligt nar det hander sana saker – det ger en mersmak att skriva och forhoppningsvis kan det leda till nagot annu mer spannade.

Det jag hade pa G med Marie Claire gick dessvarre kappratt; de bestamde sig for att valja nagon annan i slutanadan. Givetvis blev jag jattebesviken men a andra sidan har jag skolan som ger sa mycket annat – intressanta amnen, bra larare, hemlaxor som gor att man verkligen maste grota ner sig, kontakter, m.m. Att jag satsade pa det har plugget ar het klart ratt val.

I veckan har Mike legat sjuk i influensa. Jag har agerat tapper sjuksyrra allt mellan laxlasning och hushall. En trakig vecka har det varit, men tack o lov mar Mike mycket battre idag sa nu ska vi bege oss ut och ta en fika pa det lokala cafet. Tjingeling!