Gold Class: Repris Följer

Film: Quantum of Solace.
Intryck: Otippat. I Daniel Craigs Bond-debut var jag motstravig som fa och tyckte att han bara klarade av hafsigt Guy Ritchie-material, men nu har den dar gatusmarta Londonattityden fatt ett annat ansikte, lite mer tyngd. Nar jag sag honom i sondags var det 'mer' Bond an man sett pa lange, och det fanns inte ett uns av den dar unga back street boy-gangstern. Craig-konverterad? Check! Craig gor Bond lika rattvis som Connery anno 1967. Och filmen da? Pang-bom-krash; Action anda fran start till finish skulle man kunna saga. Phu, jag kande mig totalt svettig nar filmens kredit rullade in pa slutet. Trots avsakanden av de obligatoriska lakan-scenerna tycker jag alla ingredienserna var pa plats: jet-set-locations, snygga miljoer, vackra tjejer, lojligt omojlig teknologi, flashiga bilar, flashiga bagar, close ups av sponsorerna, etc, etc. Jo, och sa sager han aldrig 'Shaken- not-stird', nagot som jag tror ar en unik handelse i denna film. Sjalva Gold class-upplevelsen i sig kandes val motiverad. Med en dubbelt sa dyr biljettkostnad ($AU44) undrar man ju i forvag vad man egentligen betalar for. Det visade sig vara allt ifran special-VIP-kon (minimal tid) for att hamta ut till biljetterna, till den fina 'loungen' man fick sitta i innan filmen drog igang, till att bli visad till sin plats i salongen och slippa famla i morkret. Och saklart - jattebevama fotoljer som kunder fallas ner i ligglage, (darav ocksa det stora utrymmet mellan fotoljraderna och ett enormt generost benutrymme). Men det jag gillade mest var saklart champagnen man satt och smuttade pa under filmen. Forvanta er en repris av det har inom kort.