Film: Eat, pray, love

Filmen Eat, Pray, Love med Julia Roberts var jag och kollade pa i fredags. Den var val vard att se men jag forstar inte varfor den fatt sa mycket uppmarksamhet. Det ar mojligt att boken ar annorlunda och ger ett djupare perspektiv men filmen gor den inte rattvis ialla fall.

OK, den ar vackert konstnarligt filmad (langsamma svepningar over pasta, mossgron olivolja, farska orter, lagrad ost och vin som klunkas ur stora bagare). Att filmen dessutom ar producerad i fina fargstarka miljoer - Italien, Indien, Bali - gor ju inte saken samre. Men sjalva storyn i sig kanns anda lite tamt Hollywood-go lucky aven om man kanske velat formedla mer an sa. Storyn i kort: Kvinna, olyckligt aktenskap, skilsmassa, ger sig ut for att resa och "finna sig sjalv", mat, meditation och egentid, ny karlek dyker upp och sa ar saken biff. Var det inte mer an sa?

Inspark

Helgen har varit riktigt skon med en extra helgdag - i gar var vi alltsa lediga pga Labour day har i Sydney. Vi har umgatts med kompisar, last bocker, stadat ute pa balkongerna, kollat pa film och sa har jag besokt det nyoppnade gymmet som ligger bara nagra kvarter bort - stort, superfrascht och valdigt lockande att bli medlem! Nu nar jag inte behover trana lika intensivt ett tag ska jag forsoka satta igang och blogga mer regelbundet pa den har bloggen sa man kommer in i rutin. Last famous words formodligen, men vi kor pa ett forsok!

Fimtips: Kenny

Ska man bara se en enda film i helgen sa sager jag bara: Kenny - vilket masterverk! Normalt sett ar australiensisk film typiskt oglamoros, intetsagande och med en stor avsaknad av story och skadespel. Precis som stereotypen har Kenny heller ingen speciellt avancerad plot, och han kommer knappast att vinna nagon Oscar for sin instats. Den ar filmad som en dokumentar dar man far folja en rormokares liv och leverne. Men den ar sjukt rolig - det var flera ganger i filmen som jag gapskrattade och var tvugen att spola tillbaka for att kolla igen. Helt underbart! Ha en skon helg!

Filmtajm igen

Har tagit det ratt lugnt den har veckan med mycket film pa kvallarna, bade bra och daligt: en dokumentar om Darwin; Darwin, the voyage that shook the world, och sa en feel good-rulle Everyone's fine med Robert di Nero. Det blev ocksa Avatar som vi har sett forrut, men den tal att ses igen. The Informator, en Matt Dillon-film som var ratt intetsagande. Dejtade en kompis inne i stan och da hamnade vi pa bio och sag filmen Inception - ratt bra for att raknas som sci-fi, jag brukar i vanliga fall inte gilla den kategorin men det var lite mer Matrix and space-sci-fi. Leonardo Di Capprio ar faktiskt en riktigt bra skadespelare aven om han har inte gjorde nagra speciella staende prestationer i just den har filmen.

Ikvall kommer jag att traffa en annan kompis, dels ar det ju lillordag (=torsdag=langa oppettider i butikerna) sa vi ska val forst ta en runda pa stan och sedan kaka pa trevliga The Tea Room i QVB.

Alla goda ting

Kan det bli battre? Jag ar nyklippt, har atit jattegod sushi till lunch (soft shell crab) och det ar fredag! Ikvall blir det franska filmen Mademoiselle Chambon pa bio och sedan middag pa nagot narliggande hak. Jo, det var sa sant, jag visste att det KUNDE bli battre; vi har nu antligen kommit till skott och bokat semesterbiljetter - om mindre an en manad kommer vi att styra kosan mot Thailand for att sluta upp med resten av familjen. Langtar!!

Film på Gång

Med nya tvn och Blue Ray-dvdn' har vi sett ratt mycket filmer pa sistone; bade bra och daliga saklart. Vi har nu varit inne pa James Bond-filmerna ett tag (Pierce Brosnan-eran) och forsoker varva med nagra andra gamla filmer mitt uppe i allt. Forst och framst var det The Lovely Bones, en film med nya stjarnskottet Sairsoe Ronan, en bra film som jag kan rekommendera. Jattehemskt amne men fint filmad och fantastiska specialeffekter. En annan ratt bra film var The Time Traveller's Wife, aterigen fint filmad och ett ovanligt amne. Igar sag vi Bug med Ashley Judd och sa blev det en fransk film; Un-Secret, med snygga Ceclie de France. Ratt mycket Rovert Downey Junior har det blivit ocksa: Iron Man 2 och Sherlock Holmes. Och sa ska vi fosoka ta oss till en bio i veckan och se nya Robin Hood-filmen.

"Both hands on the wheel, Mr Jones! I'm a very nervous passenger"

Sammankomsten med grannarna blev jattelyckad. Vi var totalt 11 st sa det blev fullt hus eftersom var lagenhet ar ratt sa liten. Pajerna blev superdupergoda och alla tyckte det var jattetrevligt. Skoj! En stor fordel nar man bjuder hem folk sadar ar ju att man maste kora en REJAL storstadning i hela huset (med facit i hand borde vi ha gaster ungefar en gang i manaden). Bra med goda grannar helt enkelt. Annars har jag sprungit langpass, cyklat och badat under helgen.

Jo, det sa klart, vi har kollat pa film - pa var nya tv-monitor. Den ar stor och glansande och dessutom slipper man kisa med ogonen; nu ser man faktiskt vad som forsiggar dar framme. Givetvis inledde vi med en riktig klassiker som kan ses om hur manga ganger som helst.

Square eyed - Check!

Har precis kommit hem ifran en lang cykelrunda, lunch i Paddington och Avatarbio pa det. 3d-glasogon var ju inte igar. Ar det bara jag som borjar bli megagammal eller ojojoj vad baken och ogonen kanns fyrkantiga efter 2 timmar och 45 minuters biotittande.

Veckans Filmer

Som vanligt kollar vi pa en hel del film. Denna vecka har vi sett bla "Last Ride" med Hugo Weaving. En klassik australiensisk film som handlar om en pojke och hans pappa pa resande fot. Missar och elande - kolla inte om ni ar deppade eller ar hemskt kansliga for gettho-forhallanden dar barn ar inblandade. Men vill ni bara se en film med mycket australiensiska inslag, storslagna scener och hora galna uttryck sa bor ni se den! En annan film jag ser fram emot att se ar "Sleeper" med (och av) Woody Allen. (Woody Allen, Philip Seymor Hoffman och Daniel Auteill slass for ovrigt om forstaplatsen pa mina favoritskadisar nu).

Annars har vi tagit hem en del pinsamma romantiska kommedier. Man far runt i videobutiken och konstaterar att man sett ungefar 90% av de nyslappta filmerna sa ibland far det helt enkelt bli (enkomt) valdigt tveksamma val; "He's just not that into you", "Management", och "Casanova".

Hälsa, Film & Värmebölja

Snuva och halsont ar den tillfalliga prognosen men det hoppas jag ska forsvinna ratt snart. Det brukar det ju gora om man ignorerar akomman. Kanske ar halsan relaterat till vadret och temperaturen som gatt upp och ner valdigt ostabilt de senaste veckorna, idag runt +22C och igar hemska +37C.

Det har blivit valdigt mycket film pa sistone: Woody Allens nya Whatever works som var jattebra, rolig och traffsaker. Mycket Philip Seymour Hoffman: The boat that rocked (SUPERBRA), och Synecdoche, New York (bisarrt pseudointellektuellt drama). Mycket struntfilmer: Blindness, Revolutionary Road, Confessions of a shopaholic och Lakeview Terrace. Och som filmserie slanger vi in lite Sopranos emellanat.

I have a cunning plan, my lord

Vi ar ju som sagt inga tv-manniskor men kollar hemskt mycket pa film. Men ska man rannsaka filmerna sa ar ungefar var tjugonde film vard att ses, det mesta ar skrap. Men ibland kan man faktiskt komma over guldkorn eller nagra intressanta filmer som man inte ens hade hort talas om, tex den finlandska filmen Black ice (egentligen ar den inte speciellt bra men det ar val mer att det kanns ganska exotiskt att se en finsk film i Australien). Far jag valja film sa blir det nagot med fransoserna Daniel Atteuil eller Gerard Depardieu. Annars brukar vi baka in gamla tv-dokumentarer och sitcom-serier mellan filmerna - Seinfeldt, Ab Fab och gamla engelska Are you being served t.ex. De har veckan har vi kort hela Black Adder-serien igen. Rowan Atkinson ar faktiskt battre i den senare varianten dar han ar lite smartare (och Baldrick lite dummare). Och sa ar Stephen Fry och Hugh Laurie med i volym 3 och de ar verkligen superbra.

Hundlös

Nu har vovven akt hem sa idag blir det till att dammsuga hela lagenheten som nu ar ganska fylld med hundhar. Det var mysigt att ha hund hos sig och ett bra satt att prova pa hur det egentligen ar att vara hundagare aven om det bara var over en helg och man (formodligen) har som mest roligt med hunden da. Vi har pratat med folk i parken som vi aldrig har pratat med, och blivit kompisar med den hunden Zoey som ocksa var en australian sheep dog. Ar man morgonmanniska som jag ar sa ar det enormt skont att vara uppe med tuppen klockan 6 for att ga ut pa morgonpromenad. Annars har jag hunnit med en lang loprunda, last ut en bok (Mikael Niemis Mannen som dog som en lax) och kollat pa film (Changeling, Defiance och Black Adder volym 3).

Film: Miss Pettigrew Lives for a Day

Det har blivit mycket filmtittande pa sistone, det mesta ar skrap men upskattningsvis kan man saga att man kan rekommendera en pa 10 filmer. Miss Pettigrew lives for a day far timmen upp. Frances Macdormand ar alltid bra och storyn ar sot, kostymerna fina och rekvistian maste har kostat en hel del. Filmen ar baserad pa Winifred Watsons bok som kom ut 1938 - jag satter den pa min vill-lasa-lista.

Film: Lagerfeld Confidential

Sag dokumentaren Lagerfeld Confidential igar; det ar alltid kul att fa en liten inblick i modehusen aven om filmen ar baserad pa Lagerfeld som person snarare an Chanels historia. Lagerfeld Confidential ar ungefar som "Blair Witch Project meets The Ozbournes"; skakiga filmtagningar, slappa intervjuer/pratstunder och vingliga kamerasvepningar som kanns allt annat an proffsiga. Allt kandes mer som billig dokusapa. Visst ar det kul att folja med in i Lagerfelds hem, ett organiserat kaos aven om man far kanslan av att filmningen var noga utvald av maestro Karl. Intressant att se hans gigantiska ringsamling, ur vilken han varje morgon valjer ut 8 st feta ringar att satta pa fingrarna. Lagerfeld sjalv verkar vara en kuf; intensiv, extrovert, arrogant och manipulativ. I intervjuerna satter han ofta stopp for journalisten och rattar till fragorna sa att de battre passar hans egna svar. Filmen visar en mans personlighet ungefar sa som man vantar sig att han ska vara; en langt ifran odmjuk person med ett speciellt sinne for stil.

Det var ett roligt sammantraffande att ha sett Coco Avant Chanel forst aven om det givetvis inte fanns nagot som helst samband mellan filmerna. Kommer det ytterligare en film (som Guardian pastar) om modehuset Chanel sa kommer jag sa klart att vilja se den ocksa.

Bio: John Malkovich & Disgrace

Vi gick ju pa supertrevlig bio i fredags och det gav blodad tand. Det visade sig vara sa billigt (ca 120:- for tva pers far man ju kalla billigt) och mysig biograf att vi bokade in ytterligare film for ikvall. Sa i kvall blir det alltsa Disgrace med John Malkovich pa Palace Academy Twin. Filmen ar baserad pa nobelprisvinnaren (2003) J.M. Coetzees bok som han ocksa fick Pullitzerpriset for.

I Coco Chanels Anda

Omdiskuterade filmen Coco Avant Chanel hade premiar i Sydney igar. Att det overhuvudtaget finns biljetter kvar dagen efter premiaren forvanar mig, fast det ar ju lite Sydney i ett notskal - den har stan forvanar mig egentligen alltid. Sa ikvall kommer jag att befinna mig pa pa biografen Palace Verona i Paddington. Iford strikt klassisk svartvit kladsel, parlor runt halsen och sa en puff Chanel no 5 bakom orat. Allt i Coco Chanels anda saklart.

Film: The Painted Veil

I gar kvall sag vi filmen The Painted Veil. Har ni missat den sa se den nu! Coola Edward Norton och alltid-lika-flicksota Naomi Watts i en melankolisk historia. En engelsk doktor och hans fru i ett minst sagt kyligt aktenskap i artonhundratalets London. Norton soker plats som doktor i Kina och blir stationerad in en liten, avlagsen by for att bekampa koleran. Filmen, som ar baserad pa W. Somerset Maugham's novell, ar fantastisk fint filmad - langsamma kamerasvepningar, maktiga kinesiska landskap, fladdrande flortunna gardiner, laddade dialoger, och sist men inte minst enorma klader och rekvisita. Och dessutom - visst ar det skont att se en film dar det nodvandigtvis inte ar sa mycket actionfokus utan mer kvalitet i form av skadespel och fina omgivningar. Superbra film enligt mig. Men som sagt, ar det action man soker sa kanske man sager som maken: "Is this film EVER gonna get started?"

Filmtips: Sweeney Todd

Wow, har precis kollat klart Sweeney Todd: The Demon Barber of Fleet Street. Vilken fantastiskt kreativ film! Jag vill bara se den igen och kopa soundtracket och lyssna. Det ar sallan man sager sa om filmer, men den har rullen ar mer en operett eller teater an traditionell film. Inte musikal utan mer som opera. Regissor ar Tim Burton och nar jag laser mer om hans tidigare filmer ar det en hel lista med andra likasinnade svarta/burleska historier: Beetlejuice, Edward Scissorhands, Batmanfilmerna, Charlie and the Chocolate factory, etc. (just nu gor han Alice in the wonderland som sakert kommer att skildras lite annorlunda). Ni har sakert hort talas om Sweeney Todd-historien; 1800-talets mest skrackinjagande barberare i London som mordade sina kunder och anvande sedan offren till innehallet i...kottpajer. Groteskt som sagt men nar det skildras som en saga blir det en annan vinkel. Johnny Depp spelar laskiga Sweeney Todd och Helena Bonham Carter, hans partner in crime, ar Mrs Lovett som star for pajbakningen. Blev imponerad av att Johnny Depp faktiskt - ocksa - kan sjunga. Agera kan han ju saklart men hans rost ar klockren och inte alls sa falsk som nagra av hans motspelare. Se den! Om inte for att det ar en annorlunda film sa atminstone bara for att kolla pa Johnny.

Knowing

Igar sag vi filmen Knowing med Nick Cage. Nick Cage springer ju mest bara runt och ar sentimental i alla hans senaste filmer. Det ar han visserligen ocksa i den har filmen (han ar ankeman, ensam pappa och vetenskapslarare) men har ar han det i en sci-fi-rulle sa lite nytt ialla fall. Vi sag den igar pa Gold Class och tyckte att den var battre an vantat. Men jag antar att champagnen och de feta biofatoljerna hojde upp helheten lite.

Film: The Curious Case of Benjamin Button

Ni har formodligen redan sett den (Australien brukar ju som bekant vara sist med det mesta). Om inte sa har ni last en recension, eller kanske last boken av F Scott Fitzgerald. Om inte, lagg filmen pa minnet; The curious case of Benamin Button. Brad Pitt spelar den marklige Mr Button som fods med den ytterst besynnerliga sjukdomen att han redan ar en gammal man (och dor manga ar senare som liten bebis). Det ar en typisk meoldramhistoria; under sitt liv far han uppleva sitt liv i motsatt riktning kroppsligt med gubbrynkor, starr och reumatism i begynnelsen for att sedan bli allt slatare ju aldre han blir. Cate Blanchett spelar den fantastiskt vackra ballerinadansosen Daisy som Benjamin under mitten av sitt liv far nagra intensiva karleksar med. Jattebra film och perfekt som fodelsedagsbio pa Goldclass-avdelningen dar vi bestallde champagne och chips medans vi kollade pa filmen.