“Det var tamefan det finaste jag hört sen jag konfirmera mig. Ska du ha ett fikon?”

Ah, nu drommer jag bara om jul, jul, heliga jul och att fa komma in i den ratta Christmas spiriten nagon gang. Tank om man fick luta sig bakat i soffan med ett glas Blossa i handen, allt till tonerna av “Carola Haggkvist i Betlehem”. Eller tank om man atminstone fick hora Christer Sjogren fromt stamma upp “Lat mig fa tanda ett ljus” ifran en knastrig transistorradio i Domsjo. Knasigt det har med de extrema klimatskillnaderna. Jag kan takna mig att jag tillhor skaran som aldrig riktigt, riktigt kommer att vara nojd och som kommer att sitta dar, 65 ar gammal och bittert mumla om att jularna minsann var vackrast i Angermanland. Idag ar det 6 dagar tills vi drar norrut, mot Byron Bay narmare bestamt, och istallet for att hava i mig kalvsylta och leverpastej kommer jag att sitta runt en njurformad swimmingpool med en drajja i handen. Fast jag undrar om jag inte ska ta med mig Karl-Bertil Jonsson anda?

Hur det kan gå på en husvärmarfest

Svisch sa det sa var helgen over. Ja, det blir ofta sa nar man har for mycket att gora. Pa lordagen tog jag en rejal sovmorgon. Gick forbi Kirribillimarknad dar jag kopte nagra paket av den goda fudgen som jag aldrig kan lata bli att fingra pa. Den och sa tre olika sorters ost, inhandlade pa David Jones delikatess, blev nagra av presenterna jag tog med mig till inflyttningsfesten i Balmain senare pa kvallen. S & H tycker ju om att halla kalas och hade verkligen lagt ned stor moda pa inredning, mat och dryck. Hela huset gick i kitchtema med ljuslyktor, flortunna julgirlanger fran vaggarna och en blinkande julgransbelysning som, over den tre meter langa vardagsrumsvaggen, levererade orden “Merry Christmas” i jordens alla farger. Kunde knappast bli battre. Det blev en jatterolig fest med dans och stoj, och dessutom nagra otama gate crachers som rumlade in fran gatan och trissade upp feststamningen ytterligare. Helt galet, jag trodde att den typen av fester inte var mojlig vid 33 ars alder. Vardparet maste ocksa ha lagt ned en smarre formogenhet pa all mat och dryck for alla 35 inbjudna som partade till langt inpa smatimmarna. Sjalv kom jag hem vid 2-snaret och kom pa mig sjalv med den typen av traningsvark man far i kaken nar man skrattat alldeles for mycket. Jag var alldeles uttomd pa allt vindrickande, dansande och minglande men det var helt klart den roligaste festen pa lange.

'Tis the season to be festive

For min del har jag en ratt sa uppbokad tid framfor mig; ikvall blir det inflyttningsfest hos Shelley och Tristan i charmiga hooden Balmain. Balmain kanns lite grann som Londons Richmond fast i hogtryck. Det ar ett pittoreskt bostadsomrade med en massa trevliga gamla pubar och inhemska restauranger. Skulle verkligen kunna tanka mig att bo dar faktiskt. Shelley och Tristan hus ligger tydligen inte langt fran huvudgatan Darling Street. Pa menyn star grillat med bland annat lammkotletter, kyckling och annat snarr. Jag haller tummarna for att Tristan kommer att gora sin kanda citroncouscoussallad som ska vara allmant gudomlig.

Pa sondag ar det dags for jullunch med jobbet. Var chef, en liten indisk dam, har bjudit oss till sitt hem och menyn ar indisk, later spannande. Det blir sakert trevligt men det var manga som ojade sig over att man var tvungen att lagga lunchen pa en sa helig dag som en sondag. Apropa det kanner jag mig ocksa lite skeptisk infor att aka dit. Inte for jag tror att det rader moraknivsvarning i omradet dar hon bor, tvartom. Det ar bara sa komplicerat att aka kommunalt i den har stan. Hoppas att forbindelsen ar OK.

Om lukter - Del 1

Och sa var man solokvist en vecka igen. Mike drog till England i morse. Han reser ju som oftast ganska latt och lyckades med konststycket att fa med sig en hel veckas packning i en enda liten ynklig 5 liters-backpack. Det upphor aldrig att forvana mig over hur han lyckas med det dar.

Sa ialla fall ringde han fran flygplatsen, med sitt medhavda lilla bagage, eller handbagage om man nu ska vara specifik. Jag stod och skulle bestalla en cappucino fran den trevliga lilla fikahornan pa jobbet. Han var inne pa taxfreen och ville veta vad parfymen hette som jag tjatat om den senaste manaden. Jag horde hur han konvercerade med expediten och hur hon plockade fram den efterfragade flaskan; 50 ml Dolce & Gabbana “Gold”. OMG. Bara tanken pa parfymen gor mig alldeles vimmelkantig. “It’s in the bag”, sa han och la pa.

Vilken darling man bor ihop med. Jag kande mig lycklig som har en sadan omtanksam man. Funderade pa min installning till parfymer och att jag befunnit mig i ett slags antiparfymstadium det senaste aret, en ganska ovanlig foreteelse for att vara mig. Har inte tyckt om att florera runt pa tex Myers eller David Jones pa ett bra tag. Allt har luktat for sott eller for billigt, flaskan har inte varit tillrackligt vacker, eller sa har lukten och flaskan inte gatt ihop. Det kanske ocksa berott pa den standigt vaxande skaran expediter pa alla varuhus som, med transparenta provisionsloner, alltid far en att kanna sig illa till mods. Hemskt. Men den har manaden har mitt obehag forvandlats till enbart pur och genuin karlek, och jag har kommit pa att det finns sa manga dofter pa hyllorna nu som helst borde finnas i mitt badrumsskap - mer om det sen.

Buhu för Blogger

Trots att jag tog mig i kragen idag och forsokte posta nagra kommentarer pa andras bloggar sa ar det inte manga bloggar som vill ta emot dem. For att ta nagra exempel: hos Annika tog det minst 4 timmar innan min kommentar overhuvudtaget publicerades och hos Asa far jag hora att jag har fel losenord over and over again. Skummis. Har haft problem pa andra stallen ocksa. Det finns en risk att det ser ut som om jag har spammat vissa bloggar eftersom jag forsokt posta kommentarer flera ganger. Eller sa blir det val tomt, inga avtryck fran mig helt enkelt. Men egentligen kanske man inte ska klaga sa hogt, det ar ju visserligen gratis.

Kalas för Ben och Kellie

Vara vanner Ben och Kellie fyllde bada 30 ar haromveckan och passade pa att fira stort med en fest pa en bat de hyrt. Eller hyrt och hyrt forresten, biljettpriset var $70 vilket nog betalade for sjalva batbiljetten, fortojning och underhallning. Rutten var Sydneys hamn och det var jattemysigt att se stan ifran vattnet kvallstid.Ben och Mike ar kollegor pa ThoughtWorks och det var mest en massa folk fran deras jobb som var dar. Det var en trevlig kvall med buffe (mest grillat) och kopiosa mangder ol och vin saklart. Fotot har liknar mest en Siljaline-kryssning och man kan val saga att stamningen var ungefar densamma (och jo, det ar jag som syns i forgrunden med "Bjork-har"). Kolla in den kitchiga tartan pa fodelsedagsbarnen!