Nu med Flickrlänk

Som den programmeringsnolla man ar har det tagit fram till nu att fa till fa till en lank till mina flickr-foton - se kolummen till vanster med roterande bilder. Ska forsoka halla den nagotsanar uppdaterad. Ja, om ni skulle vilja tjuvkika alltsa.

Bror ett Rekommenderar

Cornelius ar uppstigen! Nar Johannes Nordstrom stammer upp med en kvinnlig ljuv bakgrundsdoa (ar det Lisa ma tro?) sa blir det har den narmaste M-tortyren man kan komma. Om man nu skulle vara pa det humoret alltsa. Jag minns att bror spelade markliga Johannes Nordstrom for mig i somras i Umea och musiken ska absolut inte sagas pa en gang; om nagot bor det val lyssnas pa ett antal ganger. Nordstrom ar lite som en svar outfit som maste hora ihop med sammanhanget. Trots allt far ju jag sta ut med en hel del same-same-but-different-musik hemma och det ar inte alltid sa kul kan jag saga. Ta Puddle of Mudd tex (som namedroppar sig sjalv), Creed och Foo Fighters eller Poo Fighters som de ocksa kallas. Med musikresonemang som ”Jag tror jag skulle skaffa mig en mustasch” kan det inte bli battre. Men Nordstrom ska nog spelas en liten stund pa fest och i svenskt sallskap. Sen far han nog aka tillbaks till skivhyllan ett tag igen.

Deportees tyckte jag genast om. Lite Eric Gadd fast med tamburin och akustiskt. Det roliga med Myspace ar inte bara den okomplicerade tillgangen till musik utan aven att lasa fanclubmailen – ”Kanonbra spelning på trästock. Ove” Soft

Isolation Years forde onekligen tankarna till Tom Petty som bror sa. Fint sjungna harmonier och gitarrer som ackompanjerades snyggt av trumpet. I like. Inget fusk, inga elektroniska ljud och laten utan tydliga inslag av tvarflojt, fiol och (horde jag?) klarinett. David Sandstrom var inget for mig, men daremot The All Janet spelade schysst softrock som tal att upprepas. Jennie Abrahamsson hade hemskt sot, anglalik rost men kanske lite for tamt. Skulle hon kunna sla fore med lokalhjaltarna Wolfmother, tro? Jo, pa tal om lokalt; Sävar verkar vara den gemensamma namnaren. Dar ser man vad den halsosamma luften gor.

Vad är Grejen?

Vad är grejen med alla dessa inbjudningar jag far? Varje dag, sakert 5 ganger om dagen, dimper det ned nagot nytt. Och det ar absolut inget flashigt och roligt som tex Mona Seilitz borttappade premiarinbjudningar anno 1999 utan rena rama skrapet - det ena mer obskyrt an det andra. Nu senast var det ”Meet New Friends in Wollongong 30+”, ”Arbonne International Stay At Home Mums” och den lustigaste ”The Flight Attendants Meeting” (vad pratar man om da? Han, den besvarliga pa 16C som alltid bestaller extra cashew och for manga Gin o Tonic?).

[Nästan] Ett nytt jobb

Phew, det ar mycket pa jobbet nu men jag trivs ju nar det ar mycket att gora och det ar langt ifran for mycket. Det ser ut att bli en del forandringar framover, for min del kommer jag att flytta till ett annat team med mer teknisk inriktning, fast fortfarande under samma arbetsgivare. Min roll kommer att bli som SRM Administrator och det ar fortfarande tyskarna som haller ett jarngrepp om mig efter alla dessa ar. Kanns jattekul men samtidigt lite fanigt att det inte hant forran nu - i princip gor jag ju den rollen redan anda, det ar bara titeln som saknas, utnamnandet och att jag kommer att hamna med ratt organisation som forstar vad man pratar om. Jo, och sa far man val ga pa en del utbildningar ocksa vilket ar det basta som finns. Hur som helst, saker och ting ror sig med snigeltakt inom den offentliga sektorn, sa vi far val se nar detta kommer att intraffa. Nu, over till hysteriskt roliga 'Allo 'Allo pa dvd!

Bibblan och Ny Musik

Vi var pa "The World Press Photo 2007 Exhibition" pa NSW State Library idag, de visade stora, dramatiska bilder fran varldens alla delar. Manga av bilderna var fruktansvart obehagliga men fangslande att se. Sedan blev det det ett dyrt musikstopp, for min del blev det bland annat en massa roliga grejer; Amerikanskt -The Shins, Australiensiskt - The Valentinos och sa elektrocoola bandet New Young Pony Club (kanske nagot for Daniel?) Sedan blev det ett album med Modest Mouse dar bland annat gamla Smiths-gitarristen Johnny Marr nu spelar. The Casanovas , ytterligare en lokalformaga, hade jag aldrig lyssnat pa tidigare. De spelade rolig soft rock som kandes lite grann som AC/DC sa de fick sjalvklart folja med hem ocksa - kolla in sidan, Paul Stanley meets Angus Young liksom! Mike kopte ytteligare en Lou Reed-skiva, "Coney Island Baby" - var Lou Reed-samling ar darmed komplett. T-Rex, The Verve och en "best of"-skiva med Free foljde ocksa med (kolla in Paul Rodgers som verkar vara fit-for-fight fortfarande, bade rost och muskler!). Ikvall popmusik for hela slanten.

The Royal National Park

Det har ar nastan vart att fira - 2 manader och 28 dagar sedan jag visade nagot slags livsteckan har pa bloggen - maste nastan vara rekord. Nej, bloggen ar inte nedlagd som nagon undrade, ibland blir det helt enkelt lite bloggtorka bara, eller mer fokus har om man ska vara arlig. Jag kommer inte forsoka mig pa nagon slags summering pa vad som hant utan lagger bara upp nagra nya blider pa dagens utflykt istallet. Vi tog mc'n till The Royal National Park, ca 75 km soder on Sydney. Tydligen borjar parken redan 32km utanfor stan men vi lyckades ta 'the scenic route' och hamnade pa villovagar (Mike har manga ursakter for att forlanga mc-farderna). Hur som helst, utsikten var vard den lilla extra korningen och det var en klarbla himmel sa det passade bra med fotografering.