Bror ett Rekommenderar

Cornelius ar uppstigen! Nar Johannes Nordstrom stammer upp med en kvinnlig ljuv bakgrundsdoa (ar det Lisa ma tro?) sa blir det har den narmaste M-tortyren man kan komma. Om man nu skulle vara pa det humoret alltsa. Jag minns att bror spelade markliga Johannes Nordstrom for mig i somras i Umea och musiken ska absolut inte sagas pa en gang; om nagot bor det val lyssnas pa ett antal ganger. Nordstrom ar lite som en svar outfit som maste hora ihop med sammanhanget. Trots allt far ju jag sta ut med en hel del same-same-but-different-musik hemma och det ar inte alltid sa kul kan jag saga. Ta Puddle of Mudd tex (som namedroppar sig sjalv), Creed och Foo Fighters eller Poo Fighters som de ocksa kallas. Med musikresonemang som ”Jag tror jag skulle skaffa mig en mustasch” kan det inte bli battre. Men Nordstrom ska nog spelas en liten stund pa fest och i svenskt sallskap. Sen far han nog aka tillbaks till skivhyllan ett tag igen.

Deportees tyckte jag genast om. Lite Eric Gadd fast med tamburin och akustiskt. Det roliga med Myspace ar inte bara den okomplicerade tillgangen till musik utan aven att lasa fanclubmailen – ”Kanonbra spelning på trästock. Ove” Soft

Isolation Years forde onekligen tankarna till Tom Petty som bror sa. Fint sjungna harmonier och gitarrer som ackompanjerades snyggt av trumpet. I like. Inget fusk, inga elektroniska ljud och laten utan tydliga inslag av tvarflojt, fiol och (horde jag?) klarinett. David Sandstrom var inget for mig, men daremot The All Janet spelade schysst softrock som tal att upprepas. Jennie Abrahamsson hade hemskt sot, anglalik rost men kanske lite for tamt. Skulle hon kunna sla fore med lokalhjaltarna Wolfmother, tro? Jo, pa tal om lokalt; Sävar verkar vara den gemensamma namnaren. Dar ser man vad den halsosamma luften gor.