Lyssna alla Morrissey-kids

Alltsa maken till snygg karl far man ju leta efter. Jag som hela dagen har suttit och deppat framfor datorn och varit pa allmant daligt humor blev genast mycket gladare nar jag dok pa svt's test om Morrissey. Kom igen, skippa Sverige-Paraguay nu och gor Morrissey-quissen istallet! Sjalv blev ganska besviken pa mig sjalv med ynkliga 7 av 10 ratt (jo, jag har tydligen hoga tankar om mig sjalv), men det var visserligen helt och hallet utan att fuska med googling eller ett besok till cd-hyllorna. Och allvarligt, vem tusan bryr sig om Peter Birro egentligen? Bra mycket roligare an fotboll tycker jag. Nej, om man skulle ta och lata laptopen vila nu efter en hard dags anvandning.

Jobbsökandet går vidare

Har har inte hant sa mycket pa sista tiden. Jo, det sa klart, pluggandet varvas ju med en hel del jobbsakande och jag var visserligen pa en jobbintervju i mandags. Det hela lat som en ytterst spannade roll men i slutandan kande jag mig inte alls intresserad. Rollen var som PR-assistent for ett marke som heter Condura. Jobbeskrivningen lat perfekt men nar jag kom dit kande jag genast att jag inte skulle trivas med stallet och vad de hade att erbjuda. Forrutom den markliga kommentaren om att “internetanvandning och privata telefonsamtal pa arbetstid inte var tillatet” - och som dessutom meddelades av en ytterst karismatisk israelisk herre, rena rama nazi-intervjun - sa var den sunkiga heltackningsmattan, trastolarna framfor arbetsplatserna och de plastiga vaskorna (produkterna alltsa) bevis nog for vad foretaget stod for. Det kanske ar jag som har dalig fantasi men hur kan man i en PR-roll forvanta sig att klara sig utan internet? Lagg dessutom till att stallet lag sa langt ut i tjottahejti att jag nog skulle bli grinig bara av att behova aka dit varje dag. Ja, jag blir till o med grinig bara av att behova tanka pa det nu. Nej, det blev absolut ingen ‘bonding’ med det har stallet. Jag har en annan intervju pa mandag, vi far se hur det gar da. Just nu ar jag bara sa frukransvart utless pa att inte jobba att jag nastan kanner for att hoppa pa forsta basta jobb. Ja, sa lange man inte har nagot emot internet da.

Ständigt denna röda lampa

Badrumsincidenten med glas over hela lagenheten (ja, nastan iaf) har tagit sin lilla tid att smalta. For att inte tala om stadningen som pagick i flera dagar efterat. Sedan dess har vi haft glasmastare, portierer och byggexperter som har mattat, undrat och ursaktat i sa manga herrans olika omgangar att jag nastan dor om jag maste repetera den dar glasdorrhistorien en gang till. Som tur ar, eller helt i sin ratta ordning ska jag nog saga, behover vi inte betala ett enda rott ore for den nya dorren. Sa, detta om detta.

Frusenhet och jag har liksom alltid gatt hand i hand, men nar vi akte ifran Sverige trodde jag inte att det kunde bli sahar kallt. Trots en uppvaxt med sparkakning pa angermanlandska vagar, har det tagit betydligt langre tid att vanja sig med australienvintrarna an vad jag trodde. For det mesta ar det blasigt och jattemycket regn, ofta oser det ner i tropiska skyar, garna flera dar i strack. Fran borjan tyckte jag att det var spannade med hela-himlen-oppnade-sig-fenomen, men nu blir jag bara forbannad. Speciellt nar man statt och plattat haret i en halvtimma och helt plotsligt overraskas av en vinterdusch pa gatan.

Men mot kyla och vata kan man ju alltid bevapna sig. Vinterkappan, (mossa, halsduk och vantar) och paraplyt anvands flitigt nufortiden. Inomhus-kylan ar mer ett dilemma med standigt kalla golv – ofta sten eller kakel, eller som har i vardagsrummet, ett parkettgolv: perfekt for heta sommarmanader, rena tortyren i kallt klimat. Fotterna ar som isklumpar nar man ska ga och lagga sig och i sangen har jag en standig foljeslagare, ja forrutom Mike da; en varmvattenflaska liknande en sadan man hort sin mormor beratta barndomshistorier om.

Som svensk ar man ju van med ett varmt hem aven pa vintern, men nar det som nu, ar mellan +9-15C utomhus ar det ofta samma temperatur inne. I flera veckor har jag bara gatt och huttrat och byltat pa mig mer och mer och mer. Forst kom Mikes stora hemska fleesejacka ut, sedan blev det allt groteskare lager-pa-lager-varianter med allt tjockt jag kunde hitta. Fruktansvart un-stylish om jag far saga det sjalv, fast det varsta som finns ar ju faktiskt att frysa. Men sa I forra veckan kom raddningen, Mike gick och kopte ett element at mig. Sahar ser det oftast ut i det Sydneyska hemmet nu fortiden.