Ständigt denna röda lampa

Badrumsincidenten med glas over hela lagenheten (ja, nastan iaf) har tagit sin lilla tid att smalta. For att inte tala om stadningen som pagick i flera dagar efterat. Sedan dess har vi haft glasmastare, portierer och byggexperter som har mattat, undrat och ursaktat i sa manga herrans olika omgangar att jag nastan dor om jag maste repetera den dar glasdorrhistorien en gang till. Som tur ar, eller helt i sin ratta ordning ska jag nog saga, behover vi inte betala ett enda rott ore for den nya dorren. Sa, detta om detta.

Frusenhet och jag har liksom alltid gatt hand i hand, men nar vi akte ifran Sverige trodde jag inte att det kunde bli sahar kallt. Trots en uppvaxt med sparkakning pa angermanlandska vagar, har det tagit betydligt langre tid att vanja sig med australienvintrarna an vad jag trodde. For det mesta ar det blasigt och jattemycket regn, ofta oser det ner i tropiska skyar, garna flera dar i strack. Fran borjan tyckte jag att det var spannade med hela-himlen-oppnade-sig-fenomen, men nu blir jag bara forbannad. Speciellt nar man statt och plattat haret i en halvtimma och helt plotsligt overraskas av en vinterdusch pa gatan.

Men mot kyla och vata kan man ju alltid bevapna sig. Vinterkappan, (mossa, halsduk och vantar) och paraplyt anvands flitigt nufortiden. Inomhus-kylan ar mer ett dilemma med standigt kalla golv – ofta sten eller kakel, eller som har i vardagsrummet, ett parkettgolv: perfekt for heta sommarmanader, rena tortyren i kallt klimat. Fotterna ar som isklumpar nar man ska ga och lagga sig och i sangen har jag en standig foljeslagare, ja forrutom Mike da; en varmvattenflaska liknande en sadan man hort sin mormor beratta barndomshistorier om.

Som svensk ar man ju van med ett varmt hem aven pa vintern, men nar det som nu, ar mellan +9-15C utomhus ar det ofta samma temperatur inne. I flera veckor har jag bara gatt och huttrat och byltat pa mig mer och mer och mer. Forst kom Mikes stora hemska fleesejacka ut, sedan blev det allt groteskare lager-pa-lager-varianter med allt tjockt jag kunde hitta. Fruktansvart un-stylish om jag far saga det sjalv, fast det varsta som finns ar ju faktiskt att frysa. Men sa I forra veckan kom raddningen, Mike gick och kopte ett element at mig. Sahar ser det oftast ut i det Sydneyska hemmet nu fortiden.