En glasdörr - älskad, saknad

Annika namnde i dag att hon varit med om sin forsta jordbavning och da slog det mig att det kanske var just en jordbavning som intraffade i Sydney idag. For hur fan ska man annars forklara en 180 cm lang duschkabinsdorr av tungt glas som (utan minsta beroring) bara helt plotsligt ramlar ned och gar i millioner bitar? Nu ar det inte forsta gangen sant har 'ockult' hander oss – jag tanker framst pa lagenheten pa Sveavagen nar hela koket ramlade ner. I samma lagenhet ramlade hatthyllan ned inte langt darefter (ett tag skamtade vi om att det spokade. Senare visade det sig att det var ett riktigt fuskbygge dar man monterat upp koksskap och dylikt med hela 3(!) spikar). Pa Stora Essingen hade vi flera harliga incidenter, fast i arlighetens namn mer hmmh... forklarliga festanknutna sadana. Men nar jag tittar pa mitt splittrade badrum idag sa undrar jag hur sant har kan handa egentligen. Och varfor hander sant har mig? Jag kan visserligen inte gora annat an tycka att det hela ar ganska komiskt... Precis som att det ar nagon overviktig amerikan som ska hoppa fram ur en garderob och saga "smile, you're in candid camera!"

Det har ar var som hande idag ialla fall...
Jag stod i hallen och var pa vag ut. Jag hade duschat och fonat haret. Glasdorren hade inte blivit utsatt for nagon small eller liknande - inte det minsta som skulle kunna forklara detta fenomen. Plotsligt hor jag ett kras utan dess like inifran lagenheten. Jag rusar in och ser framfor mig detta: