Smått & gott, Skalmaneffekt & No news is good news

Sondagar borjar betyda langpass for min del nu for tiden. I sondags sprang jag over 3 mil, helt galet mycket och en distans jag tidigare aldrig ens kunnat dromma om. Det kandes i benen kan jag saga och pa mandagen gick jag som en stelopererad tant (dessutom var det ett konstant rannande mellan kylskapet och soffan eftersom kroppsklockan blivit helt ur balans - snacka om Skalmaneffekt!!). Det borjar bli lite motigt att kanna man hela tiden har langrundor som "maste" springas varje sondag. Allt det har kommer ju ifran marathonet den 19 september. Det ar ju nu nastan bara 3 veckor kvar och det kanns anda fortfarande "ok" aven om det borjar kannas som ett trakigt arbete, man vill liksom bara ha det overstokat. Att bara springa kravlost ar ju anda enormt harligt sa efter den 19 september kommer jag att ta det lugnt och springa bara for att jag vill, och inte stressa sa mycket.

Motivation ger jag mig sjalv hela tiden, nu senast blev det ju tva sota sommarklanningar och i lordags blev det ett spabesok pa Observatory hotel. Jatteharligt att checka in pa ett lyxhotell nagra timmar och utnyttja gymmet, poolen och sedan fa en skon helkroppsmassage (gillade arm och benmassagen battre an ryggmassagen!).

Annars hander det verkligen inte sa mycket nytt - som ni hor sa ligger allt fokus pa 19 september och eftersom jag har bestamt mig for att ga under 4 timmar sa blir det till att trana som en galning och se till att fa det gjort. Men jag kommer att vara grymt stolt att kunna titulera mig marathonlopare och kanna att jag fixade det.

Nytt i garderoben

I torsdags hamnade vi impulsivt pa restaurangmiddag i Newtown (thaimat - jattegott!). Efter middagen gick vi en svang langs Kings Road och alla kvallsoppna affarer. Det slog mig hur mysigt det ar i Newtown - lite som Soder med mycket studenter och mer 'jordnara' restauranger. Mycket yoga och rokelse-butiker. Och givetvis en hel del intressanta kladbutiker. Hittade en japansk butik som salde sa fina klader. Jag kom hem med tva jattefina sommarklanningar som passar perfekt nar vadret blir lite varmare.

Fimtips: Kenny

Ska man bara se en enda film i helgen sa sager jag bara: Kenny - vilket masterverk! Normalt sett ar australiensisk film typiskt oglamoros, intetsagande och med en stor avsaknad av story och skadespel. Precis som stereotypen har Kenny heller ingen speciellt avancerad plot, och han kommer knappast att vinna nagon Oscar for sin instats. Den ar filmad som en dokumentar dar man far folja en rormokares liv och leverne. Men den ar sjukt rolig - det var flera ganger i filmen som jag gapskrattade och var tvugen att spola tillbaka for att kolla igen. Helt underbart! Ha en skon helg!

Förvirrad löpare på villovägar

Vadret har nu borjat bli lite varmare och aven om det officiellt sett fortfarande ar vinter kan man tyda en viss skillnad. Det ar sallan regn eller 'daligt' vader, himlen ar konstant klarbla aven om det ar ratt svalt ute (ca +17-20 som varmast mitt dagen). Underbart att vistas ute den har tiden da det fortfarande ar svalt och man kan gora saker utan att tanka pa att behova skydda sig mot solen och varmen. September raknas ju som forsta varmanaden och sedan brukar det inte droja lange innan det ar gassande sol och man knappt kan rora sig utan att bryta ut i svett.

I helgen spelade jag tennis med en granne. Jag insag ganska snart hur fruktansvart svart det ar att spela och jag kande mig totalt misslyckad. Det var jag som hade foreslagit detta eftersom jag visste att hon tagit tennislektioner och tankte att hon var nog pa samma niva som mig. Nagot tennisrally lyckades vi inte bygga upp, det blev mest korta, trevande bollar fram och tillbaks dar reglerna innanfor/utanfor inte spelade nagon roll. Jag maste ha sett ut som en forvirrad lopare som sprungit fel - alla andra var kladda i vita snygga "Wilson"kjolar, solskarm och Lacoste-piketrojor. Sjalv var jag dar i mina hellanga lopartights och typisk loparkepa. Hehe! Det har maste styras upp om jag ska vaga visa mig pa tennisbanan igen - kanske en liten tennisklanning?! Fast man kan ju a andra sidan inte komma med superproffsiga klader och sedan visa sig vara helt vardelos....

Pa sondagen blev det ett riktigt langpass igen, kanns bra att bygga upp distansen innan marathon den 19 september. Har kande jag mig dock hemma! :)

Filmtajm igen

Har tagit det ratt lugnt den har veckan med mycket film pa kvallarna, bade bra och daligt: en dokumentar om Darwin; Darwin, the voyage that shook the world, och sa en feel good-rulle Everyone's fine med Robert di Nero. Det blev ocksa Avatar som vi har sett forrut, men den tal att ses igen. The Informator, en Matt Dillon-film som var ratt intetsagande. Dejtade en kompis inne i stan och da hamnade vi pa bio och sag filmen Inception - ratt bra for att raknas som sci-fi, jag brukar i vanliga fall inte gilla den kategorin men det var lite mer Matrix and space-sci-fi. Leonardo Di Capprio ar faktiskt en riktigt bra skadespelare aven om han har inte gjorde nagra speciella staende prestationer i just den har filmen.

Ikvall kommer jag att traffa en annan kompis, dels ar det ju lillordag (=torsdag=langa oppettider i butikerna) sa vi ska val forst ta en runda pa stan och sedan kaka pa trevliga The Tea Room i QVB.

Mer om loppet - den långa version

Som vanligt saxar jag bara det har inlagget direkt ur loparbloggen. Kan meddela att jag mar oforskamt bra idag fast igar eftermiddag var det ultrarapid fart som gallde efter loppet... Hall till godo med texten nedan som handlar om loppet...

"The spring's only 3 weeks away and you're competing in the biggest running event in the world!" Det var en entusiatisk speaker som agerade host i City2Surf i gar morse. Huruvuda det var den storsta lopartillstallningen nagonsin kan jag inte utttala mig om. Daremot var det trangt som tusan i och runt parken och det var onekligen en kansla av var i luften.

Jag hade tillsammans med 80000 andra vallfardat till Hyde Park. Det var mitt fjarde City2Surf och kanslan att vara dar var bekant. Det som daremot var nytt for mig var att jag startade i en snabbare malgrupp strax efter de seedade loparna och min nummerlapp var rod vilket skvallrade om en tidigare merit. Ambitionen att gora PB var saklart hog och eftersom jag skulle springa tillsammans med andra likasinnade var forutsattningarna ocksa darefter. Icke desto mindre infann sig kanslan av nervositet och jag undrade hur kroppen egentligen skulle hantera den dar djavulska backen i mitten.

I startfallan var stamningen langt ifran spand; musik spelades pa hog volym och jag smapratade med mina narmaste grannar som gjorde akarbrasor och hoppade upp och ned for att halla varmen. Nar tonerna av Australiens nationalsang spelades tog majoriteten av sig loparkeporna och sjong med av fulla muggar. Sjalv gjorde jag likadant och mimade av ren artighet. Texten hade jag inte lart mig an men det kandes ju onodigt att visa det i ett sant lage.

Prick 8.30 gick startskottet och cirka tretusen lopare framfor mig borjade rora pa sig. Det tog nastan tva minuter att komma till den officiella starten - tyvarr gjorde jag misstaget att starta igang klockan ungefar 20 sekunder innan. Farden gick mot Kings Cross och in i ostra biltunneln som smalnade av markant. Har blev det korvstoppning och nagra lopare uttryckte sin ovilja over den langsamma takten. Efter tunneln lossnade det och jag kom ratt snart in i ett bra tempo som forde mig uppfor Rushcutters Bay, fina Double Bay och bildskona Rose Bay med glittrande vatten.

Upp till sjatte kilometern lyckades jag halla ett bra men bestamt tempo utan att det blev for jobbigt. Fokuset lag pa hog kadens, bra loparekonomi och minimala svangningar med overkroppen. Konstaterade lattat att jag hade bra klipp i benen och det kandes kontrollerat och bra aven om jag inte fick nagot gratis. Enligt tidsplanen lag jag bra till men det var ocksa har, vid pass 6,5 som provet skulle ske. Sag borjan pa Heart break hill och jag tog nagra extra stora klunkar vatten, bet ihop och paborjade kullen dar de flesta askadarna stod uppradade.

Backen var seg och tog aldrig slut - men nagon gang skulle jag inte tillata. Jag hade inte seedat upp mig for ingenting och om det var nagonting jag skulle visa har sa var det att det var skillnad pa en rod och en bla nummerlapp. Var det till pa raga pa allt nagonting som skulle sabba perset sa var det att lagga ned gardet och borja ga. "Gilla laget och tugga asfalt!" intalade jag mig sjalv allteftersom stegen kandes tunga som cement och jag fick en alltmer osmickrande kroppshallning. Nagon lopare bredvid mig peppade sig sjalv med "Come on, nearly there!". Aven om det inte lag nagon sanning i det kandes det skont att bli invaggad med en slags mental hjalp i det stadiet nar det var trogt som tusan och vi alla kampade som djur.

I mitten pa kullen var ambulanspersonalen pa plats. De var redan upptagna med sina forsta patienter; nagra bleka lopare som lag i framstupa sidolage och kippade efter andan som uppspolad fisk. Jag skankte en tanke till de medtagna stackarna och mindes sjalv hur forfarligt hemskt det hade varit att stupa i Rebel Sports fun run i november forra aret. Backen tog nu en sista brant stigning innan det blev det plant och mer lattsprunget. Metallicas "Enter Sandman" strommade ur en hogtalare och pa en uppriggad scen stod ett tjugotal cheer leaders och amade sig i vulgara outfits.

Nu blev det antligen nedfor - antligen! Och antligen var det ocksa tillfalle att inkassera tid. Trashiga cheer leaders vid vagkanten byttes nu mot ett sackpipeband iforda kilt, en vy som for mig var betydligt trevligare att vila ogonen pa. Jag tryckte upp tempot rejalt igen och kroppen svarade tacksamt genom att bara folja med, protestlost. Bondi Beach och ett enda gigantiskt hav lag nu framfor oss - en enorm kansla att veta att man hade det jobbiga bakom sig. Nedfor, nedfor, nedfor gick banprofilen och allting gick snabbt och taktfullt och som pa rals. Kilometertiderna visade laga siffror och jag kom pa mig sjalv med att le fortjust varje gang klockan pep efter varje ny avverkad tusing.

Sa trott, sa seg och sa mycket mjolksyra pa upploppet. En oronbedovande publik som skrek, hejade och formligen lyfte oss fram den sista biten - en snabb sprint dar jag passerade mallinjen med ett stort smile. Vad blev det? Hur gick det? Klarade jag mig? Jag ville ju veta samtidigt som jag var sa glad att vara i mal i och foll utmattad pa sidan och kollade pa klockan.

Distans: 14,10 km
Tid: 1:11:02
Snittempo: 5:02 min/km
Snittpuls: Korde utan balte som vanligt

Från soffan med benen insmorda i tigerbalsam...

Herregud vad benen varker! Men jag har haft fantastiskt roligt! Personligt rekord med 71:02 pa City2Surf. Helt otroligt jobbigt men jag ar jattenojd! Det kommer en langre rapport imorgon, just nu ligger jag i soffan och ater glass och tanker pa att jag besegrade Heart break hill...

Kilometertider nedan -

Ater till vardagen

Det har faktiskt varit ok att komma tillbaks i vanliga rutiner efter semestern igen. Jag forvantade mig att det skulle vara segt som tusan eftersom vi hade det sa mysigt i Thailand (varfor det nu skulle gora saken varre vet jag inte - av nagon anledning kanns det som det skulle vara svarare att komma in i gangor om man inte gjort sa mycket...). Tur ar det i vilket fall som helst eftersom man tillbringar sa mycket tid pa jobbet.

Har plockat upp lite lasning igen; i bokvag haller jag pa med en Wallander-deckare, Henning Mankells "Den orolige mannen", en riktig bladvandare. En annan bok som lanades till mig var "xxxx" som jag ska ta itu med efter Wallander.

Traning blir det saklart mycket av. Den har veckan blir det lite fokus pa lopp igen da jag springer City2Surf pa sondag. Eftersom det ar ett av varldens storsta lopp med ca 75000 deltagare ar det en riktigt harlig festivalstamning med galna deltagare och skont nordiga lopare som satsar allt. Jag tillhor nog mittemellan-klassen an sa lange. I ovrigt ska vi forsoka hinna traffa vannerna S & J i helgen eftersom vi inte har setts pa lange.

Back in town again

Det kandes konstigt att kliva ut i ett trettongradigt Sydney i morse nar vi anlande pa Stanstead airport fran Bangkok, Koh Chang och Crystal Beach. Efter tva veckors varme har man vant sig omedelbart. Nu har vi en hog tvatt att ta hand om men forst ut blickar jag tillbaks pa nagra av de roliga stunderna pa Koh Chang sittandes pa en elefant.