Home Again

Det har regnat, regnat och ater regnat under helgen. I skrivandets stund oser det fortfarande ned. Lite trottsamt. Men vi hade en jatteharlig hotellhelg pa alla satt o vis anda. Det ar ju sa mysigt att bo pa hotell aven om vi inte kom ut pa nagon aventyrlig trekking som vi ville.

Kuring-Gai Chase ar gront och lummigt aven under den stekheta australiensiska sommaren. Nu sahar pa hosten ar fargerna annu intensivare med allt regn. Istallet for trekkingen hittade vi en fin japansk stradgard och tillhorande japanskt museum. Det blev tva besok pa gymmet (lopbandet funkade istallet for att springa ute i naturen), givetvis kopiosa mangder mat & dryck och slutligen lite golfslag under tak.

Minisemester

Nu aker vi ivag pa minisemester over helgen; till nationalparken Kuring-Gai Chase dar vi ska ga pa trekking och ha det allmant mysigt. Har kommer vi att spendera helgen. Det ska bli sa skont och mysigt att komma ivag och bo pa hotell.

Film på Gång

Med nya tvn och Blue Ray-dvdn' har vi sett ratt mycket filmer pa sistone; bade bra och daliga saklart. Vi har nu varit inne pa James Bond-filmerna ett tag (Pierce Brosnan-eran) och forsoker varva med nagra andra gamla filmer mitt uppe i allt. Forst och framst var det The Lovely Bones, en film med nya stjarnskottet Sairsoe Ronan, en bra film som jag kan rekommendera. Jattehemskt amne men fint filmad och fantastiska specialeffekter. En annan ratt bra film var The Time Traveller's Wife, aterigen fint filmad och ett ovanligt amne. Igar sag vi Bug med Ashley Judd och sa blev det en fransk film; Un-Secret, med snygga Ceclie de France. Ratt mycket Rovert Downey Junior har det blivit ocksa: Iron Man 2 och Sherlock Holmes. Och sa ska vi fosoka ta oss till en bio i veckan och se nya Robin Hood-filmen.

Återhämtningshelg

Den har veckan har jag mest aterhamtat mig efter halvmaran aven om det har blivit nagra lattare pass for att mjuka upp kroppen. Det kanns roligt att ha slagit personligt "varldsrekord" men lite scary ocksa samtidigt; nu blir nasta mal helmaran (hemska tanke!). Tur att det ar nastan 4 manader kvar sa jag kan bygga upp psyket infor det provet! I helgen blir det formodligen som vanligt nagra traningsrundor. I ovrigt har vi inga planer, ska bli skont att ta det lugnt och bara ta dagen som den kommer. Maken hintade nagot om att det var eeeeeeevigheter sedan vi at indisk mat nu sa i kvall blir det formodligen middag pa Maya da dhabi.

I bokvag haller jag pa med tva nya titlar; Kapten Nemos bibliotek av PO Enquist och 61 Hours av australiensiska Lee Child. Den sistnmanda kanns ratt annorlunda och lite mer som en deckare.

Halvmaran (Varning: Lang text!)

Nedan text ar saxad direkt ur min fanatiska fitnessblogg:). Hall till godo!

Sydney visade sig fran sin basta sida i gar morse nar jag, tillsammans med ca 10000 andra lopare, intog Hyde Park och startfallan till Sydney Half Marathon. Aven om det var ratt kylslaget - cirka +13 och ra luft - hade vi en klarbla himmel med sol ovanfor oss; ett gott tecken pa att det skulle bli en fin hostdag med utmarkta springforhallanden.

Jag krop in i startfallan runt 7.15 for att fa en bra plats lite langre fram. Konstigt nog fanns det inga speciella startgrupper forrutom de seedade loparna som givetvis stod langst fram. Dagen till ara hade jag springsallskap med kompisarna A & J som jag hade mott upp utanfor parken innan. Jag visste att de bada tranat ratt hart infor det har och de hade en, for mig, ratt ambitios malsattning pa sub-1.45 i dagens lopp. Perfekta harar med andra ord aven om min egen ambition var att kapa mitt eget PB med cirka 5 minuter, alltsa fran 1:55:07 som jag satte i februari.

Starten gick 7.30 och vi trummade ivag. Efter forsta kilometern som gick i 5.20, konstaterade A att "nu var det dags att oka en aning". Shit, tankte jag, redan! Hoppas jag kan hanga med pa det har nu... Foljande fem kilometrarna gick pa alla under 5-tempo. Aven om >5 ar hyfsat snabbt for mig kandes det latt och det liksom bara flot pa. The Rocks erbjod lite smakuperade gator men den forsta riktigt jobbiga backen var vid 6,5 kilometer; den nastan 600 meter langa tunga Hunter street-Hill med en rejal stigning som gjorde att benen blev varma av mjolksyra. Val uppe pa kronet var det massor med publik som hejade pa. Har mottes vi aven av de forsta elitloparna som nu var inne pa sitt andra varv och dundrade forbi i imponerande takt.

En lang och valbehovd backe ned till Botanic Gardens och Mrs Macquarie chair borjade. Tempot drogs upp igen och vi holl oss langt ifran vatskekontrollerna for att undvika flygande vattenmuggar och torstiga lopare. Som sagt, skont med nedforsbacke men samma vag skulle ju ocksa springas ut ur Botanic Gardens. Nedfor blev nu uppfor, och har var det en och annan stackare som saktade ned och gick i den sista backen ur parken. Sjalv kande jag mig markbart seg men knotade pa och undrade hur tusan jag kunnat missa att tanka pa Sydney CBD (Central Business District) som en sadan valkuperad miljo.

Milen passerades pa 51 blankt. Ratt tunga ben efter alla dessa backar, och jag sa till A som talmodigt sprang bredvid mig: "Vill du sticka sa gor det!". Jag anade att hon var starkare i det har laget; och mycket riktigt, hon okade pa steget lite och det tog inte lang tid forran man knappt sag skymten av hennes valtranade lilla rumpa. Andra rundan paborjades och det var nu dags for energiintag; vid elfte kilometern, som tack och lov var nedfor, sog jag i mig min medhavda vaniljgele (ratt god faktiskt!) och kande ratt snart hur effekten av detta kickade igang. Borjade kanna mig stark igen och nar vi kom ned pa Hickson Road, forbi Pier Point, Operahuset och Circular Quay, avverkade jag loppets snabbaste kilometertider: 4.50, 4.51 och 4.45. Kanske var det de romantiska minnena som gav mig en extra boost nar jag passerade min egen brollopsplats Dawes Point Park? Det var hur som helst loppets starkaste stund, och i och med att jag fortfarande lag i narheten av farthallaren som holl sub-1:45-fart fick jag under en vansinning sekund en tanke om att 106 minuter kanske skulle kunna vara inom rackhall.

Men det var innan den andra stigningen av Hunter Street Hill. Hunter Street, jag kommer i fortsattningen att hanvisa till denna backe som helvetesbacken. Har fick jag formodligen skorda vad jag tidigare satt och benen kandes mer och mer blytunga for varje steg uppfor backen. Forsokte med olika uppmuntrande mantran i det har laget: forst "stark-latt-snabb", sedan "pain is temporary, quitting is forever" , t.o.m. Kentas gamla alkisdanga "Just i dag ar jag stark" fick sig en genomkorare i skallen. Uppe pa kronet igen pep klockan att min 17:de kilometertid blev 6.44 - inget att skryta om infor barnbarnen alltsa. Men nu djavlar! Nu fick jag griller i skallen att jag inte skulle tappa mer har. Jag visste ju att min svaga sida ar just backar och eftersom det nu var nedfor ett tag (innan det blev uppfor igen alltsa) var det bara att ta i anda ifran tarna och utnyttja lutningen som erbjods. Snart kom jag upp till 18 km dar det kandes "OK". Sedan kom de sista stigningarna som gav sa mycket blykansla i benen att det inte var roligt langre. En kille som uppenbarligen legat pa FOR hart stapplade at sidan och fick ur sig frukosten. Det ar aldrig kul att se sant men det tog inte lang tid innan ambulanspersonalen var framme och sakrade laget.

Sista kilometrarna var ingen njutning; jag ville mest bara overleva och komma i mal. Sahar i efterhand hade jag kanske kunnat kapa nagra minuter till (overlag) men kanslan av tung mjolksyra och en trott kropp gjorde det omojligt att stegra i det har laget. Jag tog den sista biten i komfortzonsfart (5.20) och nojde mig med det. Maken tog emot vid mallinjen. Kramade och gav mig vatten. Forde mig fram till medaljluckorna dar jag fick medalj, goodie bag och sportdryck. Hela parken var fylld av svettiga, rosenkindade lopare som alla mer eller mindre hade en glad uppsyn och gratulerade varann kors och tvars.

Hur kandes det da? Jo, alldeles superharligt! Ar jattenojd med att jag lyckades sla mitt eget mal samtidigt som det kandes bra att jag inte satsade for hogt. Vem vet, nasta gang kanske det blir sub-1:45?! Men det far verkligen bli en annan dag. Idag ska jag vila och vara stolt. For just idag ar jag stark (inklusive alla andra mantran jag rabblade igar:-)).

Kolla in loppet har via Garmin Connect

Distans: 21,1 km
Tid: 1:49:53
Snittempo: 5:12 min/km
Snittpuls: (korde utan pulsbalte)

Jaaaa! (1:49:53)

Woohoo - dar satt den! Ar supernojd. Nu blir det matintag och ta hand om benen...

Fingers & Toes Crossed!

Nu blir det laddning den har veckan igen eftersom jag har langlopp pa sondag, Sydney Half Marathon. Det ska bli jattekul! Det har eventet ar ju mycket storre an de jag varit pa tidigare och har sakert 8000 deltagare. Dessutom har jag ju bara sprungit halvmarathon i cross country-terrang innan, det ar ju ratt stor skillnad att springa pa asfalt som det har loppet nu gar pa. Forra sondagen gjorde jag sista langpasset innan och det kandes jattebra, inte alls sa jobbigt som jag har upplevt det tidigare. Sa hall alla fingrar och tar nu for att det kommer att ga kalasbra pa sondag!!

Som vanligt kommer vastskebaltet och energipafyllning i form av gele att tas med under loppet. Aterigen, ingen risk for kollaps eller varmeslag eller att jag blir kompis med ambulanspersonalen! :)

Örongodis

Sitter och lyssnar pa Rammstein och undrar hur i hela friden jag lyckats med konststycket att INTE kopa deras musik - de ar ju helt enkelt superduperbra. Visst har jag lyssnat pa dem sporadiskt ibland, mest pa fester och som bakgrundsmusik, men har aldrig kommit till skott att kopa nagot av deras album. I helgen fick vi inte mindre an 12 branda album av olika artister; David Bowie och Nine Inch Nail live tillsammans for att namna nagra godbitar. Rammstein var bast saklart och forde dessutom omedelbart tankarna till Annika som jag saknar jattemycket. Tank att speciell musik kan framkalla sa mycket minnen...

Favorit i Repris

Fredag - veckans basta dag! Ikvall ska jag in till stan och traffa V, en f.d. arbestskompis, ska bli kul. Vi ska motas pa Establishment och ga och kaka nagonstans i the Rocks om det inte ar knokfullt overallt. Planen infor imorgon ar att springa pa morgonen och sedan ta det superlugnt, fomodligen nagot liknande ocksa pa sondag.

Har borjat lasa en ny bok: PO Enqvists Nemos bibliotek. Av en slump hittade jag den i bokhyllan, jag maste ha kopte den for lange sedan eftersom jag inte kommer ihag att jag hade den. Trevlig helg!

Ole-Dole-Doff

Skokop skriver jag aterigen om pa min fitnessblogg. Adidasskorna har fatt ga pa sopen och efter de nya som jag kopte forra veckan (som jag gillade jattemycket) tankte jag att det vara lika bra att skaffa nagra till. Helgen har saledes kantats av lite skoshopping igen och sa har jag saklart sprungit in de nya skorna. Enda problemet nu ar att det ar jattesvart att valja vilka jag ska springa i. Ett problem som ar ganska skont att ha anda:) Man far helt enkelt kora ole-dole-doff nar man bara star och velar.

Annars har vi varit och halsat pa vara vanner R & J som kommit ater fran en Englandsvistelse i 7 manader - det blev traditionell australiensisk barbeque. Inte sa mycket vila under helgen, hoppas pa en jattelugn helg nasta vecka. I kvall ska vi bara ta det lugnt och ata god mat; broccoligratang och kokt potatis.

Ett par av de nya skorna - Brooks Glycerin