Inte många luckor

Den har veckan har vi hur mycket som helst att gora kanns det som. Men efter tva dagars lopvila kan jag konstatera att det gar snabbare och snabbare att aterhamta sig sa det ar ju positivt. Igar kvall hade jag ett tandlakarbesok som kandes segt och langdraget och forstorde kvallen lite. Ikvall ar det mote med bostadsrattsforeningen och aven om vi har valdigt trevliga grannar sa dras det alltid ut pa tiden med saker som ska diskuteras fram o tillbaks. Folk vill ju garna fora fram sina asikter eftersom vi bara har dessa moten en gang om aret. Ingenting hander imorgon tack o lov men pa fredag blir det den efterlangtade George Michael-konserten (visserligen bara kul). Tidigt pa lordagmorgon ar det mohippa for en tjejkompis som ska gifta sig om nagon vecka. Det blir ett heldagsevent med battur pa morgonen/formiddagen foljt av cocktails i Balmain och sedan middag pa kvallen. Och pa sondag ar det ju som sagt ettarsjubileum sedan vi gifte oss sa da lar man ju sakert vilja hitta pa nagot da ocksa. Om vi orkar saklart. Pust... Det ar nastan sa man langtar till nasta vecka nar det blir lite lugnare.

Halvmarathon

Har nedan foljer en rapport som jag saxat direkt ur min egen traningsblogg... I ovrigt kan jag namna att jag kanner mig oforskamt pigg sahar dagen efter och har lite traningsvark i benen men det ar ju anda ratt vantat:)

Klockan sex vacktes jag av vackarklockan denna morgon. Tva smorgasar med ost, kokt agg, youghurt och appeljuice slukades vid matbordet samtidigt som maken gick och plockade ihop sina lopargrejer, gick ut pa balkongen och meddelade att det skulle bli en varm dag idag. Otippat Sydneyvader... La pa ett extra lager solfaktor och en solskyddande lypsyp pa munnen. Keps och vattenbalte var ju obligatoriskt. Vi satte oss pa mc'n och drog ivag till Centennial Park och Mackay Sportsground dar starten skulle ske.

Gruppen lopare denna morgon var en liten men angenam skara pa 147 startande halvmara-deltagare. Forrutom 21.1 km kunde man aven springa 4 & 7 km, i vilka det hade anmalts ytterligare ca 340 lopare. Banan for halvmara-distansen var 3 rundor, plus lite till, runt samma bana som 7 km-deltagarna skulle springa.

Stax innan attasnaret var det dags att ta plats i startfallan. Fjarilarna i magen var nu stora som fladdermoss. Jag konstaterade att det var ratt manga bekanta loparansikten. Dels lopare jag mott i parken forrut, och sa elitlopare som tex. Magda Karimali (best female i det har loppet med tiden 1:26:08) och Chadi Elaskhar (best male med imponerande 1:16:14). Startskottet gick och sekunden efter hordes det valbekanta ljudet av en hop elektroniska klockor som startades igang med ett kallt datoriserat piiiip. Nagon exalterad halvmarathon-lopare ropade fortjust: Yeah, let's go!! och sa trummade vi ivag genom startlinjen.

Forsta tva kilometrarna gick i 5.00-fart. Jag tankte att det far bara eller brista men det kandes onekligen bra och inte alls som jag gick ut for hart. Eliten skingrades ratt tidigt. Sjalv hamnade jag i en liten klunga som tycktes halla den fart jag sjalv valt. Idag hade jag dessvarre inte lyxen av nagon halvmara-partner utan fick tjuvlyssna pa vad andra konverserade om; det var onekligen mycket lopnordsnack och stamningen var sadan att man latt kunde komma med i samtalet om man ville. Forsta varvet (7 km) kom pa 36:16 och med det tankte jag att det har kanns inte alls pjakigt. Trots mycket svalka pa sistone var det ocksa ratt hog luftfuktighet. Detta kunde man ocksa se pa graset som hade dagg och var ratt mjukt att springa pa. Lukten av gras och en svag bris fran sjoarna forde med sig bra energi. Men den basta energin kom saklart fran maken som stod under ett trad och ropade "You're just cruising, baby! The whole park loves you!!"

Detta gjorde att det kandes latt och helt underbart roligt. Fick ivag nagra slangkyssar till karleken innan jag stegade ivag med latta ben. Underbart att fa support pa det har sattet. Feel good-kanslan holl i sig till milen ungefar nar jag kollade pa klockan igen som visade 52:44. Det var ungefar har jag fick min forsta negativtanke av "Shit - mer an dubbelt sa langt kvar". Pa nagot satt - tack o lov - lyckades jag vanda detta till "Shit - har redan avverkat halften!". For att halla motivationen igang halade jag upp en GU sportsgel som jag slurpade i mig pa nagra sekunder. Smaken av vad som skulle vara "A delightful feast of fresh summer fruits" la sig som en tjock hinna pa tungan och langs med gommen. Vidrigt. Det var bara att svalja ned denna ackliga sorja med vatten och invanta att sockret och salterna skulle verka.

I en skogsglanta syntes nagra buskskvattare som uppenbarligen hade druckit for mycket vatten (tack o lov lyckades jag halla mig den har gangen). Jag trummade pa med det okade energiintaget och tankte att det var en jakla tur att man inte fick nagot pinsamt magproblem av gelen. Pass 14 kom ratt snabbt och med den ocksa den befriande tanken att det bara var 7.1 kilometer kvar. Vid det har laget var gruppen rejalt splittrad men jag hade en flasande herre bakom mig som jag minsann inte tankte slappa forbi. Aterigen hejarop ifran maken och uppmuntrande ord som formade tankar som "Det har ar tammetusan skitcoolt!". Tankarna gjorde att det kandes relativt latt aven om jag tryckte pa sa gott jag kunde och riktade disciplinen at att bara fortsatta. Saktade ned gjorde jag bara for att dricka men nagra totalstopp tillat jag aldrig under loppet.

Vid artonde kilometern borjade nedrakningen. Mitt eget vatten var slut, det var varmt sa inat bengen men jag visste att det var en vattenstation kvar. Kollade pa klockan som visade 1:37:06 - har insag jag att mitt mal pa under tva timmar inte alls skulle bli en omojlighet. Hall ut, inte langt kvar nu! Fick jag hela tiden tanka. Jag var anda fruktansvart trott har och med det tillat jag mig att sakta ned till 6.20-fart ett tag tills man kunde skynja mallinjen nagon kilometer bort. Har fick nagra medlopare blodad tand och okade farten en aning. Jag svarade med samma tempo. Pa upploppet blev det faktiskt ratt spannande dar jag, en kille och en tjej kampade till malgang och slutade alla tre inom loppet av nagra sekunder.

Basta maken stod vid mallinjen och fotograferade. Tog emot en svettig fru som strackte armarna mot himlen, log brett, slutade springa men kunde inte sluta le. Fick en lang kram och sa damp vi ned i graset under skuggan av ett trad bland hundratals andra svettiga lopare. Det var sa underbart att sluta springa och vara i mal. Och framfor allt att vara en halvmarathon-lopare. Stamningen var pa topp och jag konverserade glatt med mina "slutkompisar", gratulerade till bra lopp och att vi hjalpt varann pa vagen med den okade slutspurten. HARLIGT!!

Det bjods pa pannkakor, sylt, nutella och massa olika typer av farsk frukt. Jag slukade 4 stora pannkakor i ren loparhunger, at nagra ananasskivor och grattade maken som ocksa gjort en staende ovation i sitt 4 km-lopp. Det blev pa alla satt och vis en jattebra dag som avrundades med thaimat, nagra glas champagne och massvis med glass.

Distans: 21.15 km

Tid: 1:55:07

Snittempo: 5.26 min/km

Maxtempo: 4.16 min/km

Fokuserad och svarflortad donna pre-race....

Slutspurt av tva tjejer och en kille...

Fin make som kammade hem seger i.o.m. forsta loppet

Post-halvmarathon

Jaaa! Klarade malet under tva timmar (1:55:07 om man ska ga efter min egen klocka) och i.o.m det var jag nastan tio minuter snabbare an forra gangen. Det kommer en mer utforlig rapport om ett tag - tills dess kika in statistiken har som visar pa en jamn och fint lopp. Ar supernojd. Nu ska jag forst ta hand om ett par trotta ben och se till att fa i mig lite mat...

Fredag

Harliga fredag! Sahar pa kvallskvisten har jag sprungit en kortis pa 7 km och kommer sedan att toppa upp kontot med bra familjetid. I morgon blir det ett besok hos frisoren, kanske laga lite hemgjord pasta och sa sondagsspringning - ja, ni vet. Handlade en sportsgel pa lunchen idag sa den tanker jag slurpa i mig under tavlingen ungefar vid pass 10 km. Det ar enbart salter, socker och mineraler i den, en riktigt trogflytande sorja sa den maste ju vara bra pa nagot satt.

Det finns ett talesatt som sager att ett halvmarathon inte borjar forran vid sjuttonde kilometern ungefar. Har galler det ju att kunna tackla kanslan INNAN man kommer till den dar plagsamma troskeln och borjar bli sadar trott. Jag ar lite nervos fast jag vet ju att jag kan springa den har strackan nu - har ju aven gjort det utanfor lopp. Vatsebaltet foljer med saklart sa det finns ingen risk for hemska kollapser eller annat. Tack for alla fina kommentarer dar ni peppar mig - det varmer och kommer att hjalpa mig pa sondag!! Ni ar sa gulliga. Det kommer en lagesrapport sa fort jag ar klar.

Annars pluggar jag japanska fraser for fulla muggar och konstaterar att alla "L" i olika engelska ord ar i princip utbytta till valdigt betonade "R". Egendomligt men valdigt gulligt! Trevlig helg!

Kafe-o-re=Cafe au lait
Saraka=Salad
Kora=Coca cola
Meri Kurisimassi=Merry Christmas

Lopp, Läsning & Mat

Den har veckan blir det fokus pa traning; M har hittat ett nytt halvmarathonlopp at mig pa sondag sa nu blir det alltsa lopp igen. Skoj! Han ska sjalv springa 4 km under samma event sa det blir jattebra. Det ar samma plats som jag gjorde halvmaran sist, fin cross country-terrang i Centennial Park.

Annars laser jag en ny bok, Jeffrey Eugenides Middlesex som handlar om en pojke som fods i en flickkropp. Mycket intressant och valskriven. Ikvall blir det ris och en god vegowok efter ett loppass i parken; vadret ar lite svalare nu sa da passar det ju utmarkt att springa.

Konichiwa!

Forrutom en fantastisk blombukett, en massa fina fodelsedagsmeddelanden och mina analkande starka armar har jag dessutom fatt ytterligare en jattefin present (av maken) - en resa till Tokyo! Ar helt mallos... Vi - maken & jag och Jack & Leon - reser alltsa 19 mars och kommer hem 28 mars. Tiden som vi ar dar kommer att vara precis mitt i sakurablommornas arstid sa det kommer sakert att vara granslost vackert med alla rosafargade korsborsblommor i parkerna (tank vilka fina bilder man kan ta under en sanhar vecka!).

Forrutom promenader i parker, en massa shopping och kopiosa mangder japansk mat ser jag framfor mig ett spannade besok pa Tokyos fiskmarknad som ska vara den storsta i varlden av sitt slag (farsk sashimi dirket ifran havet - mmmhh!!). Vi ska bo i uberhippa stadsdelen Roppongi som ligger centralt och bra. Givetvis skulle det vara kul att ge sig ut pa nagon loprunda nar man val ar dar men... vagar man det? Tank om man kommer bort i all villervalla eftersom det bara finns japanska skyltar overallt? Japanska maffian kanske slar till?

Mitt val av litteratur infor helgen blir saledes lite av det slaget; DKs guide to Tokyo. Trevlig helg - eller som man sager pa japanska - Yoi Shuumatsu wo!

Bästa Pastan - Måste upplevas!

Hemgjord pasta ar nagot vi alltid har trott ska vara superkomplicerat. Men det visar sig vara jatteenkelt - bara man har gott om tid alltsa. En pastamaskin inhandlades for nagon manad sedan och i lordags var det dags att inviga den. Receptet foljde vi enligt instruktionsboken som foljde med men jag har efter forsta forsoket ocksa googlat runt lite pa olika siter och ser bl.a. att Jamie Oliver, Gordon Ramsay & co kor enligt samma devis. Agg och mjol. Svarare an sa ar det inte.

Vi anvande oss av 5 st stora agg, 8 dl mjol och pa slutet doppade jag fingrarna i vatten nagra ganger for att liksom knyta ihop degen - detta ser jag aven att Jamie Oliver har gjort. Allt knadades ifran grunden pa diskbanken. Det ar viktigt att man knadar lange och val, ju mer knadning desto battre deg. Degen ska till slut bli len och fin, varken kladdig eller torr utan helt enkelt bara silkeslen. Fick knada i sakert 15 minuter innan jag kom till det stadiet. Sedan i med degen i pastamaskinen. Har borjade det svara vid den forsta anblicken.

Iden ar alltsa att man vevar igenom degen tills den kommer ut pa andra sidan. Degen borjade dela pa sig forst och det var bara att borja om fran borjan. Vi upptackte snart att det var lattare att dela upp degen i mindre portioner sa att man hade lite enklare hantering. Val ute pa andra sidan ar det bara att fortsatta mata in samma deg och veva. Efter ett antal ganger kan man andra tjockleken pa pastamaskinen sa att degen till slut blir tunnare och tunnare.

Vi gjorde alltsa ravioli och hade gjort en fyllning pa finhackad svamp, varlokar, vitlok, parmesanost och salt & peppar. HUR GOTT SOM HELST. Raviolin formades sedan i knyten med den lilla vita degknytsklamman pa bild langre ned. Kanterna doppades med agg for att binda ihop det hela. Vi serverade raviolin valdigt enkelt; med nagra skvattar tryffelolja och parmesanost over. Ja, som sagt, det tal att sagas igen; hur gott som helst. Och givetvis den perfekta loparmaten:)

Len deg - varken klibbig eller torr

Kor igenom degen i pastamaskinen en massa ganger for att fa en lang, slat och tunn deg....


Ravioliknytena knyts sedan ihop i den har lilla mackaparen...i med fyllning forst och klam ihop. Busenkelt.




Et voila - fardiga raviolis som kokas i mycket vatten (minst i 22 minuter - det ar ju farskpasta)

37

Tack alla gulliga, gulliga, gulliga manniskor for all uppvaktning idag - via Facebook, sms, email och bloggkommentarer. Och sist men inte minst TACK mamsen! Det damp alltsa ned ett paket ifran Sverige (fina svarta glasunderlagg, som syns nedan, under blomorna och ett snyggt pannunderlagg), och en fantastisk bukett blommor; fina dramatiska liljor i cerise/vitt och med tillhorande dekorativt gras, en supersnygg bukett som nu star pa vardagsrumsbordet. Det kanns nastan som ni kommit pa besok nar man blir uppvaktad sahar!

Fran min battre halva har jag blivit uppvaktad ocksa. Redan i lordags borjade kalaset med en tjuvstart av en fodelsedagslunch dar jag fick ett paket, ett ganska tungt sadant. 20 kg narmare bestamt. Det ar alltsa fria vikter (hantlar) som jag har pratt om ratt lange nu, sa nu ar det tankt att jag ska skaffa mig Linda Hamilton-armar och bli jattestark. Kalasfint!! Ikvall blir det middag ute pa Uchi Lounge, en liten sot japansk restaurang som har blivit lite av min favoritresturang. Sa 37 kanns bra, mycket bra faktiskt.

Och så var vi där igen: TGIF

For att anvanda en klyscha - VART HAR VECKAN TAGIT VAGEN? Ja, inte for att jag klagar, det ar ju himla skont att det redan ar helg igen. Men det ar knasigt att man vid mandagen tanker att veckan ar sa lang och helt plotsligt ar det fredag. Igen. Vart tar all tid vagen? Tyvarr forsvinner ju helgen annu snabbare.

I dagarna tva har vi tankt at ge oss ut pa en loprunda. Tillsammans alltsa. Annars ar det ju jag som alltid springer sjalv. Sa nu blir det jag som far agera loparcoach till maken. Och sa ska vi snorkla, och kanske ta upp en god bok, och jag hoppas kunna jobba lite med mina smycken. Men forrutom det, inga komplicerade planer alltsa. Planlost brukar ju oftast generera de basta helgerna. Trevlig helg allesammans!

Och som ni ser har jag redan lagt upp apostlahastarna pa vardagsrumsbordet vid det har laget. Sitter och vantar pa att maken ska komma hem sa vi kan ga ut pa middag.

So Much to do, so Little Time

Har aven kommit igang lite med smyckestillverkningen igen - det kanns verkligen roligt. For nagra veckor sedan kopte jag en massa langder av koraller och roda farger som jag har gjort nagra halsband av. Det svaraste (men ocksa det roligaste) ar ju att fa till en fin design som funkar. Det blir valdigt manga langder som bara rivs upp helt uppgivet for att det inte funkar eller kanns ratt - ofta far jag sitta i timmar tills alla bitar faller pa plats. Vet fortfarande inte hur jag ska ga vidare med det har. Det vore ju kul att kunna salja sina egna smycken men samtidigt skulle det krava sa himla mycket tid av mig. Och tid har man ju som bekant valdigt begransat av... Ja, vi far se hur det har loser sig helt enkelt.

Ett tranat oga har saklart upptackt att det ar gamla dataskarmen (som vi anvande som filmskarm tidigare), som nu har hamnat mitt ibland alla parlor.... kanske inte basta stallet.

"Both hands on the wheel, Mr Jones! I'm a very nervous passenger"

Sammankomsten med grannarna blev jattelyckad. Vi var totalt 11 st sa det blev fullt hus eftersom var lagenhet ar ratt sa liten. Pajerna blev superdupergoda och alla tyckte det var jattetrevligt. Skoj! En stor fordel nar man bjuder hem folk sadar ar ju att man maste kora en REJAL storstadning i hela huset (med facit i hand borde vi ha gaster ungefar en gang i manaden). Bra med goda grannar helt enkelt. Annars har jag sprungit langpass, cyklat och badat under helgen.

Jo, det sa klart, vi har kollat pa film - pa var nya tv-monitor. Den ar stor och glansande och dessutom slipper man kisa med ogonen; nu ser man faktiskt vad som forsiggar dar framme. Givetvis inledde vi med en riktig klassiker som kan ses om hur manga ganger som helst.