En glasdörr - älskad, saknad

Annika namnde i dag att hon varit med om sin forsta jordbavning och da slog det mig att det kanske var just en jordbavning som intraffade i Sydney idag. For hur fan ska man annars forklara en 180 cm lang duschkabinsdorr av tungt glas som (utan minsta beroring) bara helt plotsligt ramlar ned och gar i millioner bitar? Nu ar det inte forsta gangen sant har 'ockult' hander oss – jag tanker framst pa lagenheten pa Sveavagen nar hela koket ramlade ner. I samma lagenhet ramlade hatthyllan ned inte langt darefter (ett tag skamtade vi om att det spokade. Senare visade det sig att det var ett riktigt fuskbygge dar man monterat upp koksskap och dylikt med hela 3(!) spikar). Pa Stora Essingen hade vi flera harliga incidenter, fast i arlighetens namn mer hmmh... forklarliga festanknutna sadana. Men nar jag tittar pa mitt splittrade badrum idag sa undrar jag hur sant har kan handa egentligen. Och varfor hander sant har mig? Jag kan visserligen inte gora annat an tycka att det hela ar ganska komiskt... Precis som att det ar nagon overviktig amerikan som ska hoppa fram ur en garderob och saga "smile, you're in candid camera!"

Det har ar var som hande idag ialla fall...
Jag stod i hallen och var pa vag ut. Jag hade duschat och fonat haret. Glasdorren hade inte blivit utsatt for nagon small eller liknande - inte det minsta som skulle kunna forklara detta fenomen. Plotsligt hor jag ett kras utan dess like inifran lagenheten. Jag rusar in och ser framfor mig detta:

Om utländskt leverne, espressolyx och ett nyvunnet vinsällskap

Pa fredagen tog vi en trevlig efter-jobbet-drink med Mikes kollegor. Vi hamnade pa Grand Hotel, ett stalle som forrutom namnet inte alls har nagot gemensamt med den Stockholmska tjusiga motsvarigheten. Laser man en av recensionerna om stallet sa lar man sig bla att 'the place stinks' och att vederborande inte kommer att besoka stallet igen forran 'they've cleaned the carpets' m.m. Han far det att lata extremt inbjudande.

Pa lordagen besokte vi Hemmassan i Sydneys Convention Centre i Darling Harbour. Massan holls i en gigantisk hall som med sitt stora utrymme nastan fick oss att vanda redan vid entren. Har fanns Home Surgery People, Design Experts och andra flashiga inredningtjanster. Medans man hemma kanske hade forvantat sig mer i temat om farger i rum, gor-det-sjalv-teman och kanske lite tips i traditionell "Antligen Hemma"-anda, sa var utbudet har mer betonat pa komplexa projekt och att anlita nagon som kunde gora det at dig.

Makabra utomhusbad – i swimming pool-storlek, jag skamtar inte – fanns det gott om, likasa kunde man bestalla 4 meter langa utomhuskok kompletta med grill, kokplattor och mikrovagsugn. Espressomaskiner, lyxiga sadana, som saldes for (‘a well invested’) $3900 , ca 22230:- radades upp. Det var glansande maskiner, stora som ytan av en halv diskbank. Den alforkladde forsaljaren med artiondets svada visade att halsningsfrasen ‘Welcome Petra’ kunde blinka till pa en digital display nar man nyvaken klev in till koket pa morgonkvisten. Rena heta-husfru-lyxen saldes det som, i syftet att slippa besvaret med krangliga knappar och kaffematt man aldrig lyckats lara sig. Smakprov fick vi och visst smakade kaffet alldeles fortraffligt men langt ifran argumenterbart att jamfora priset for tva (nastan) flygbiljetter hem. Matlagningskurser holls dar bland annat Herb crusted Kangaroo och annat allmant obskyrt slangdes pa grillen.

Efter 1 timmes sjallos vandring var vi bada sa fullstandigt uttomda pa australiensisk ‘hemstil’ att vi gick och satte oss i vinprovningsavdelningen dar – antligen - Europa kom pa given bestallning; Châteauneuf du Pape, Barolo, och nagon russinsot Chianti Reserva som jag inte kommer ihag namnet pa. Goda europeiska viner far man inte helt okomplicerat tag pa har. Det slutade med att vi gick med som medlemmar i vinklubben och kommer att fa tillgang till vinprovningstillfallen pa kryssningar och dylikt, later som det kan sluta med annu mer dyra inkop. Pa kvallen blev det Mikes hamlagade curry och ett urval DVDfilmer av bade bra och daligt slag, “King Kong” (paminn mig varfor vi hyr sadana filmer...), en fransk film “Out of the Closet” och klassiska “The Crow”.

Jag invigde mitt konstkit pa sondagen, men mer om detta sen.

Delissimo

Nar man inte utan viss moda kunnat inhandla en sillburk pa mer an 18 manader, far man onekligen nagot religiost i blicken nar man tanker pa sill och annat kulinariskt som stundar en inom kort. Det gar att raljera ganska lange om det har men faktum ar att ett groteskt smorgasbord, toppat med husman, dukas upp for mitt inre vid asynen av knackemackorna jag efterlyste igar.

Kroppkakor. Vasterbottensost. Janssons Frestelse. Vitlokssill, senapssill, skargardssill och sillsallad. Kokt potatis. Frasvafflor. Hjortronsylt. Tjock artsoppa. Prinskorv. Stuvade morotter. Gravlax och hovmastarsas. Leverpastej – leverpastej!! Sur inlagd gurka. Revbensspjall. Appelmos. Bruna bonor med flask. Agghalvor. Kaviar. Dillkvistar. Kraftor...

Itinerary nummer 1

For er som ar intresserade kan jag meddela att det blir en Sverigeturne i sommar. Biljett bokades igar men det ar annu oklart exakt hur jag kommer att distribuera min tid pa olika stallen. Sahar ser flygningen ut till att borja med:

**************************Till Sverige
21 JUL: SYD-KUALA LUMPUR 14.40
21 JUL: KUALA LUMPUR-AMSTERDAM 23.10
22 JUL: AMSTERDAM-STHLM 07.05
22 JUL: (FRAMME STHLM) 09.05

*************************Till Sydney
22 AUG: STHLM-AMSTERDAM 17.20
22 AUG: AMSTERDAM-KUALA LUMPUR 21.00
23 AUG: KUALA LUMPUR-SYD 20.45
24 AUG: (FRAMME SYD) 06.35

Mest troligt kommer jag att stanna nagra natter i Stockholm vid min ankomst 22 Juli, sedan drar jag norrut for att halsa pa min kara familj dar jag stannar i 3 veckor (maste boka separat biljett for den resan). Hela vistelsen avslutas med en vecka i Stockholm. Ah vad kul det ska bli! Alla, se till att ladda med knackebrodet nu!

Ny kärlek: Konstkitet

For nagra veckor sedan gjorde jag det jag gatt och funderat pa ganska lange - jag gick och kopte mig ett konstkit. Kitet, lite svart att veta vad man ska kalla det, har redan bytt plats med Mikes otympliga motorutrustning fatt en permanent plats i matrummet och jag kan meddela att jag ar upp over oronen foralskad i min lilla lada. Antagligen uppstod det ofrankomliga habegaret nagonstans pa vagen under alla vara kulturfyllda aktiviteter pa sistone. Jag har tjatat om det forr men det tal att upprepas; Sydney ar en oas for den som gillar modern konst. Inhandlat pa den valsorterade butiken Oxford Art i Darlinghurst sa bestar kitet av ett staffli/konstfack/portfolj, ett generost A2 pappaersark, ett svart skissblock, 13 olika akrylfarger i tub (varav en guldig som ger en helt suveran effekt), flera penslar i olika storlekar samt 2 ‘spadar’ som jag kan skara med. Staffliet av ljust cedertra ar forvanansvart latt att bara omkring pa och som extra bonus transformeras det snabbt till forvaring och portfolj. Och det som gor mig extra lycklig med denna lilla grej ar att finna material i stil med sant har - lite som att det skulle vara skraddarsytt just for mig. Aldrig skulle jag kunna se mig sjalv springa omkring med ett spretande staffli under armen, annu mindre med bulkiga pasar fyllda med malarattiraljer. Nu kan jag helt enkelt bara greppa tag i boxen och ge mig ut pa stan, vilket gor det hela till en bade rolig och praktisk upplevelse. Och sa ar den ju sa fin dessutom.

Färdigdeklarerad

En dag sen, men ja, i alla fall... och det kanns alltid lika befriande nar det ar gjort.

Back to the future: Del 3

Jag hade bokhyllorna fyllda med Wham-litteratur; bocker jag kopt under ett sommarlov nagonstans i det myllrande Stockholm som vi semestrade i. Ur hogtalarna danade Careless Whisper, och hemma i det ångermanlandska flickrummet blidkade George och Andy ned pa mig ifran en posterkladd vagg. Bland Wham hittade man ocksa glossiga OKEJ-reportage av Simon Le Bon, David Gahan och pojkarna fran Spandau Ballet, vad-dom-nu-hette; popgudarnas smorband i en orgie bland Starlet, neonarmband, och den frana lukten av hemanent.

Det var i samma veva filmen G visades pa kanal 1 som jag bestamde mig for att ‘penta’ mitt har. Det var en period dar jag, forevigad nu pa foton, gick ikladd axelvaddsprydda midjejackor, randiga leggings och ett gigantiskt afrokrull till frisyr. Pengar hade man ju aldrig; det var mitt och basta kompisens konstaterande som ledde till den sjalvklara losningen att agera frisor at varandra.

Pa Kornsjö hangde man sa fort portarna slagits upp for sommaren. Artistutbudet visste inga granser; en sommar kunde man konstatera att bade Ankie Bagger, Paul Rein och Trance Dance skulle korsa de djupa skogarna runt Övik. Den karismatiske sangaren Dag Finn tillhorde ocksa nagra av favoriterna vi bada stod och vralade oss hesa till. Just somrarna var finast, att kunna cykla nastan overallt i den ljumma sommarvarmen kandes som en befrielse. Nar sedan frosten lade sig pa vagarna i sen-september akte vantarna pa. Cyklade gjorde man fortfarande fast de avverkade avstanden blev nagot mer begransade. Julen 1984 spelades Last Christmas pa hogsta volym. Tank er Last Christmas, denna romantiska video och scenen dar julgranen ska klas... Manlig och gudfruktig som han var da fangar han upp en fallande kula i denna scen.

Julgranskulor kanske det inte finns manga av pa Globen i Oktober. Likaledes skulle jag hemskt garna vilja finnas dar och sjunga duett med karln. Jag menar, titta bara pa leendet, det valfonade haret och den tjusigt uppstallda skjortkragen.