Om lukter - Del 1

Och sa var man solokvist en vecka igen. Mike drog till England i morse. Han reser ju som oftast ganska latt och lyckades med konststycket att fa med sig en hel veckas packning i en enda liten ynklig 5 liters-backpack. Det upphor aldrig att forvana mig over hur han lyckas med det dar.

Sa ialla fall ringde han fran flygplatsen, med sitt medhavda lilla bagage, eller handbagage om man nu ska vara specifik. Jag stod och skulle bestalla en cappucino fran den trevliga lilla fikahornan pa jobbet. Han var inne pa taxfreen och ville veta vad parfymen hette som jag tjatat om den senaste manaden. Jag horde hur han konvercerade med expediten och hur hon plockade fram den efterfragade flaskan; 50 ml Dolce & Gabbana “Gold”. OMG. Bara tanken pa parfymen gor mig alldeles vimmelkantig. “It’s in the bag”, sa han och la pa.

Vilken darling man bor ihop med. Jag kande mig lycklig som har en sadan omtanksam man. Funderade pa min installning till parfymer och att jag befunnit mig i ett slags antiparfymstadium det senaste aret, en ganska ovanlig foreteelse for att vara mig. Har inte tyckt om att florera runt pa tex Myers eller David Jones pa ett bra tag. Allt har luktat for sott eller for billigt, flaskan har inte varit tillrackligt vacker, eller sa har lukten och flaskan inte gatt ihop. Det kanske ocksa berott pa den standigt vaxande skaran expediter pa alla varuhus som, med transparenta provisionsloner, alltid far en att kanna sig illa till mods. Hemskt. Men den har manaden har mitt obehag forvandlats till enbart pur och genuin karlek, och jag har kommit pa att det finns sa manga dofter pa hyllorna nu som helst borde finnas i mitt badrumsskap - mer om det sen.