Friskförklarad

Den 3 december, alltsa for nastan 4 mander sedan, fick jag den har muskelbristningen. Jag skriver muskelbristning fast egentligen vet jag inte riktigt vad det ar, jag har ju gatt till en physio therapist 4 ganger och de har inte riktigt kunnat lagga nagon speciell diagnos annat an att rekommendera det man redan gor - att vila alltsa. Det blir val sa nar det inte ar livshotande och man sjalv har "vallat det" genom lopning:) Men nu kanns det som jag antligen ar helt fri fran skadan - kan springa och det gor inte ont! Det kanns SA skont att kunna komma igang igen, det paverkar verkligen humoret och hur man mar. Dessutom ar det skont att kunna stressa av fran jobbet med att springa, det blir liksom som en pulssankare nar man ar uppe i hundraattio. Nu ser jag fram emot att springa i syrerik miljo hemma i Angermanland och umgas med min kara familj. Langtar!!

Europeer

En liten statusuppdatering - mar jattebra och har inte ont nagonstans. Helt otroligt att lakandet kan ga sa snabbt! Stygnen togs bort i mandags och nu har jag bara ett litet plaster pa hakan som haller ihop som skydd. Har borjat trana pa gym, och allt kanns bra.

Annars har vi langvaga besok igen, ifran England. Makens brorson. Han kommer att bo hos oss i nagra veckor, eventuellt langre. Det ar roligt att ha besok och ha slakt hos sig aven om det blir lite svart att komma at kladgarderoben och badrummet - man inser hur bortskamd man ar med tva badrum pa morgonen. Vi planerar att aka upp till Blue Mountain i helgen och gora lite trekking, ska bli kul.

Progress

Jag har nu vilat fran jobbet i 2 dagar och i dag kanns det mycket battre. Har mest tagit det jattelugnt och sovit mycket, atit soppor och annan passerad mat. Mest ont har jag ju haft i nacken och pa baksidan av huvudet, ungefar som jag inbillar mig att migran ska vara. Var till en naprapat igar som undersokte mig men det ar tydligen ingen whiplash-skada eftersom jag anda har sa pass bra rorlighet i huvudet och nacken. Det ar helt otroligt att jag klarat mig sa bra anda, var helt overtygad om att jag skulle fa nagra allvarliga men av det har men - peppar, peppar - det verkar laka ratt bra och kaken ar inte alls den del som gor mest ont. I kroppen i ovrigt har jag ont ungefar som en ratt stark traningsvark men det lar ju ga over. Annars sitter jag mest och vilar ogonen pa en jattevacker bukett som kom leverad fran mamma i gar - TACK mamma!! Nu har jag till o med tva buktetter att skamma bort ogonen med:-) Nej, nu ska jag ga och vila igen, allt enligt naprapatens rekommmendation.

Mer downbeat än upbeat

Halsont och supertrott sa har pa fedagseftermiddagen, det hade kunnat vara battre. Fast rent varldsligt sa hade det kunnat vara mycket samre ocksa visserligen. I helgen har vi en planerad ost o vinkvall hemma hos oss sa jag hoppas det inte blir varre med halsen... Fingers crossed. Ha en skon helg alla!

Trötter

Hoppas pasken har varit bra for er alla! For var del blev det en mysig pask med knytkalas ute i en park pa langfredagen, snabblunch med en kompis pa paskafton, en lite langre loparrunda pa pasksondagen och ett riktigt mastodontcykelpass (75 km) pa mandagen.

Nu sedan klockorna har dragits tillbaks kanner jag mig sa trott och seg och vill bara ga och lagga mig efter jobbet. Det kanske bara ar tillfalligt efter cyklingen eller sa ar det nagon naringsbrist men jag tror att vintertiden gor sitt for att man ska kanna sig lite mindre energisk. On that note - nu ska jag ga och natta kudden.

Negativt H1N1 & Planer for Veckan

Efter ett besok hos doktorn igar konstaterade man att jag inte har svininfluensa sa det var ju ratt skont att fa reda ut det begreppet. Vill jag sa kunde jag ta en spruta gratis men eftersom jag redan har nagot slags virus i kroppen sa rekommenderar man inte att ta sprutan NU eftersom det i sadana fall inte skulle fa nagon verkan. Vad for slags virus jag har/har haft kunde hon dock inte saga. Det blev det klassiska - fick en ordination med nagon receptbelagd medicin som jag skulle hamta ut. Vilket jag givetvis inte gjorde eftersom det kanns helt meningslost att ata nagra piller som inte ar till nagot specifikt syfte.

Annars har jag inga speciella planer for den har veckan. Tankte halla mig borta fran loparbanor och ambulanspersonal atminstone fram till torsdag (men da kanna efter och se om jag ar redo for nagon fysisk aktivitet). Jag kopte ju ett flaskbalte i helgen (horde du det, Annika?) sa vatskebrist bor inte vara nagot problem i framtiden. Ar ju dessutom tjenis med intensivvarden har nere nu sa de har lovat att halla koll pa mig.

Dramatik på Hög Nivå

Jag upprepar mig har med samma story fran sportbloggen -

Ja, vad ska man saga? Tre ord har gatt i rundgang i skallen sedan igar; pinsamt, idotiskt och vardelost. Att jag startade overhuvudtaget var idiotiskt, resultatet blev pinsamt och pa det stora hela blev dagen en helt igenom vardelos dag. Jag ar inte speciellt stolt over det har men kanske kan jag stoppa nagon annan att gora samma misstag, darfor delar jag med mig av detta.

Forra veckan var jag ju inte sadar jattepigg. Pa fredagen kande jag mig dock ratt mycket battre och pa lordagen mycket, mycket battre, sa pass bra att vi akte runt och kollade i stan i butiker och lite annat. Tog da beslutet att kanna efter hur jag kande mig pa sondagsmorgen nar jag vaknat och se om jag var sa pass bra att jag skulle kunna springa da.

Sagt och gjort - sondagmorgonen kom och jag kande mig PIGG och glad och lopsugen. Hoppade pa pendeln till Sydney Olympic Park och kom natt och jamt dit till startskottet. Det var bara att tranga sig in i sub-50-gruppen och borja rora pa sig mot startfallan. De tre forsta kilometrarna gick kalas, hade bra spring i benen och njot av fulla drag. Fyran kom och jag var torstig - hallde i mig en halv mugg (och resten pa huvudet) vid dryckesstationen som stod vid 4.6km. Tankte att jag plockar upp atminstone en till mugg vid ett senare lage. Sexan kom och det borjade kannas smasegt. Nagon dryckesstation fanns inte i sikte. Vid sjunde kilometern var jag ratt trott men benen pinnade pa och jag tankte hela tiden att "allt sitter i skallen - hall ut!". Vid attan borjade jag misstrosta och tanka negativt - "Fan, kommer det inget vatten snart??". Tvingade benen vidare med samma fart samtidigt som jag kande ett svagt illamaende och en olustig kansla av svaghet i hela kroppen. Nionde kilometern kom och jag formligen drop av svett. Har klockades jag in pa 45:30 och jag minns att jag inte hade speciellt manga klara tanka i det stadiet.

Vid 9.2km hander nagot. Jag har gatt igenom det ratt manga ganger i skallen men kommer inte ihag exakt vad. Foljer man Garminlasarens resultat ser man har att jag borjat vackla gaende med en fart pa cirka 15.16/min (pulsen ar for ovrigt extremt hog med ett snitt pa 175 bpm). Till 9.63 km hardar jag tydligen ut - dar stannar sedan tiden pa 52:05 eftersom kroppen slutat rora pa sig.

Vaknar upp med ambulanspersonal runt mig. Man tar puls, satter en oxygen-tub runt ansiktet och lagger is pa huvudet. Fragor som "how many fingers do you see?" (nagon haller upp tva fingar och jag lyckas fa ur mig "two") och "do you know what day it is" stalls. Enligt klockan ligger jag sa i ca 25 minuter tills jag kan satta mig upp utan att fa svindel och spy. Sedan stapplar jag mig upp och lyckas med en ambulansmans hjalp ta mig in i mal. De sista vasentliga 400 metrarna in i stadion. "Number Eight - Petra McLaughlin!!" hors det i hogtalarna just precis innan jag passerar mallinjen. Sedan kommer tararna. Besvikelse. Frustration. Skam. Idiotiskt.

Blir emottagen av en mycket bekymrad make pa laktaren som far hora hela storyn och sager ett varmt men chockat tack till ambulanskillen. Satter mig ner och blir ompysslad. Far vatten, skakar och mar pyton. Svaljer galla. Forsoker forsta vad som hant.

Sahar i efterhand da. Ja, som sagt, visst ar det latt att vara efterklok. Jag skulle ju givetvis inte ha startat. Skulle ha stannat hemma och vilat. Men nar man VILL sa garna sa ar det latt att inbilla sig att man KAN. Det jag tar med mig fran den har upplevelsen ar framforallt:

1. Ta det sakra framfor det osakra och STARTA INTE i ett lopp nar du precis nyligen varit sjuk.
2. Alltid - drick massvis med vatten - fore, under och efter.

Annars holl ITB-benet och som ni ser sa var motivationen initialt valdigt hog.

Pre-kollaps: vid 1.5km i "toppform" med latta steg och ett brett leende

Hälsa, Film & Värmebölja

Snuva och halsont ar den tillfalliga prognosen men det hoppas jag ska forsvinna ratt snart. Det brukar det ju gora om man ignorerar akomman. Kanske ar halsan relaterat till vadret och temperaturen som gatt upp och ner valdigt ostabilt de senaste veckorna, idag runt +22C och igar hemska +37C.

Det har blivit valdigt mycket film pa sistone: Woody Allens nya Whatever works som var jattebra, rolig och traffsaker. Mycket Philip Seymour Hoffman: The boat that rocked (SUPERBRA), och Synecdoche, New York (bisarrt pseudointellektuellt drama). Mycket struntfilmer: Blindness, Revolutionary Road, Confessions of a shopaholic och Lakeview Terrace. Och som filmserie slanger vi in lite Sopranos emellanat.

Rehabträning

Bade hemaktiviteter och jobb passerar forbi i en relativt ansprakslos status nu. Pa kvallstid kanns det som jag borde ha hur mycket tid som helst over for en 'massa' annat (fast egentligen gor man ju inget speciellt - visst ar det konstigt?). Rehab-massigt har jag gjort precis som fysioterapeften sager: undvikit lopning men daremot kor jag latt benstyrka och stretching pa kvallarna hemma, allt enligt ordination. Dessutom gick jag och kopte en foamroller idag pa lunchen. Liten och natt, drar inte speciellt mycket utrymme. Ska anvanda den framst i sidled langs laret och ned till knat (gor ganska ont men det kanns att det ar jatteeffektivt). Synd att vadret har blivit kallt och regnigt igen, det ar inte sa mysigt att vara i poolen da. I senaste Runner's world var det passande nog en "injury special", dvs 40 sidor smockfull lasning med fokus pa loparskador, symptom, rehab osv, - valdigt passande just i dessa tider.

Humoret ar pa topp anda - jag VET ju att jag maste ta det lugnt och tanka om, tids nog blir knapp-benet blir bra igen och da kommer jag tillbaks med lopningen med stormsteg (eller atminstone sma steg till att borja med...).

Det blir till att BEN-GÅ nu

Sa alltsa, jag namnde det lite snabbt i forra inlagget. Traningen gick INTE bra i helgen. Allt har sitt ursprung i knat som jag gnallde om for ett tag sedan. Forsta gangen jag kande smartan var for tre loprundor sedan. Eftersom jag vantade en hel vecka mellan forsta gangen jag kande smartan och nasta loprunda, sa trodde jag pa nagot satt att det onda knat skulle ha hunnit lagt sig, att det skulle vara bra igen. Men det gjorde det inte - har kan ni lasa hela snyfthistorien.

Idag pa jobbet googlade jag runt och hittade en physiotherapist som lat lampig. De specialiserar sig dessutom pa lopare sa det kandes som ett bra val. Min fysioterapeft bekraftade min egen sjalvdiagnos, det ar ITB-senan som ar inflammerad. ITB-problem, eller "runner's knee" som det mer allmant kallas, ar en inflammation i senan som gar fran hoften och hela vagen ned till fotleden. Man kan alltsa fa ont lite varstans. Jag har bara ont i knat nar jag springer, vid vanlig gang ar det ok. Ont gor det daremot ocksa ganska langt ner pa hoften, pa framsidan. Detta kan man alltsa dra pa sig vid foljande tillfallen...

- Vid overanstrangning (nar man inte har byggt upp succesivt och gar fran lite till alldeles for mycket traning pa for kort tid).
- Vid for mycket backtraning (just ITB-muskeln vrids pa nagot konstigt satt da och blir mer utsatt).
- Vid for dalig stretching
- Vid for dalig styrka i benen

Ja, vad sager man. Jag satter check pa alla punkter! Men pa det stora hel ett bra besok eftersom jag nu vet vad det ar. Dessutom gav hon mig en massa ovningar som man kan gora for att bygga upp och stretcha - allt for att snabbt bli bra och sedan forebygga liknande skador. Och sa ska jag skaffa en foamroller. Det har onda knat ska namligen bort och det illa kvickt!

OK Knä

Ar extra alert med knat nu sedan det klickade och hade sig i lordags. Testade saledes en annan traningsform i sondags, det blev cykel - 26 km i bra tempo i ratt sval temperatur. Skont att variera traningen, dessutom ar det ju KUL att cykla (fast lopning ar ju roligast sa klart). Och knat kandes faktiskt helt bra igar - ingen smarta, inget klickande, knakande, knastrande eller andra konstiga ljud. Jag tror som sagt att den tillfalliga akomman berodde pa stillasittande i planet men ska givetvis vara extra vaksam pa det har. Mamma, jag lovar att ta itu med det har om det fortsatter speciellt mycket langre!

Nya Dojjor, Nytt Hår

Det gar ju ratt snabbt att komma in i vanliga banor. Inte speciellt mycket jelagskansla alls. Ja, forrutom att jag somnade vid halvattasnaret igar (var uppe med tuppen klockan 6 imorse). For ovrigt var jag in en svang pa stan idag, dels for att klippa och tona haret, och sa blev det inkop av nya lopardojjor. Blev ett par Adidas Supernova Glide som darmed ersatter mina gamla dojjor. Har redan hunnit inviga dem och ar jattenojd. Kopte en storlek storre, alltsa 40 och det kandes helt ratt sahar i efterhand. De kanns betydligt lattare an mina gamla Asics GT 2140, dessutom kanns de mer som de ar formade efter foten snarare an att foten pa nagot knasigt satt ar formad efter skon (vilket var mer kanslan jag fick av de gamla skorna).

Dessvarre har jag fatt nagot knasigt i knat - det liksom klickar nar jag bojer vanster ben och "klicket" kommer fran knat. Det gor ocksa ratt ont i knat, en ganska skarp smarta. Tror det beror pa att jag bara suttit still i 29 timmar - jag far alltid lite ont i det benet nar jag reser och sitter sa lange. Men det aterstar att se. For sakerhets skull blir det cykel imorgon for variationen skull.

Adidas Supernova Glide - dessa bor man kunna "glida" ratt snabbt i

Halv Sjukstuga

Just nu gar M omkring och hostar och snorvlar, han ar inte alls piggelin sa det blir bara att se till att han dricker mycket fruktjuice och ater bra ekologisk mat. Vi blir ju nastan aldrig sjuka men lustigt nog har vi bada drabbats av en akomma ganska nara inpa - jag med mitt oga som nu visserligen ar helt friskt och nu M med forkylning och feber. Hoppas han kryar pa sig innan fredagen eftersom vi har bokat en helg i Palm Beach dar vi ska bo pa hotell och ha det allmant gott. Annars hander inte sa mycket nytt forrutom en stadigare vandning av vadret som nu borjar bli varmt och behagligt (kunde ha shorts under helgen - yay!). Fast det ar ju fortfarande vinter sa det kommer formodligen ett bakslag innan det ar var pa riktigt.

Där satt Den - Dagen Efter

Kandes seeeegt att kliva upp i morse och i storsta allmanhet har jag rort mig ungefar som en stelopererad gammal tant (i trappor har jag tagit stod med bada handerna nar ingen har kollat). Traningsvarken sitter mest i laren och fram pa smalbenen men sedan har jag aven ont i fotterna vilket ar lite markligt. Dessutom har jag gatt omkring totalt make up-fri for att lata ogat vila sig (inte for att jag spacklar mig lagervis men en gnutta har o dar applicerar man ju varje dag). Sa jag kanner INTE att jag utstralar foxy lady-attityd idag. Men vem vet, det kanske vander? Annars ar allt toppen. Idag blir det dvd och god thaimat for att kicka igang denhar sega, muskelvarkande, sminkfria veckan.

Elakt öga (Version 2009)

Jahapp. Da var det dags igen. Nar jag slog upp gluggarna i morse kandes det FEL - hoger oga varkte och var aningen blodsprangt. Det kliade som tusan. Gick pa jobbet och jobbade pa som vanligt men sahar pa kvallskvisten ar det inte snyggt. Sahar kandes det 2008 och sahar sag jag ut 2005. Och sa va var det da alltsa dags for 2009 ars ogoninfektion.... Otippat.

Som sagt var, varfor kan jag aldrig bara fa en liten ANSKRAMLIG FORKYLNING? Eller det har kanske ar battre for da kan jag atminstone springa pa sondag? Pest eller kolera...

Helgagendan: Ett Brett Leende & Inte så Mycket Mer

Det blir en annorlunda start pa helgen all satt o vis. Annorlunda forst o framst for att jag inte jobbar idag, tandblekningen drog ut pa tiden sa pass mycket att jag bestamde mig for att ta flexdag istallet. Dessutom maste jag dit igen senare idag for att hamta upp en tandskena for hemmabehandlingar... Oh the joy. Sjalva upplevelsen i sig var ganska speciell. En och en halv timme i en tandlakarstol med bommulstussar runt hela gommen, ett overflod av sliskig tandblekningsgele pa gaddarna och en tjock tub som stralade infravarme (eller nagot) ratt in i munnen. Mycket ilningar i tanderna och en obehaglig stotkansla genom hela framre munnen. Bet ihop ("Sa manga andra har gjort det tidigare"). Icke desto mindre: VITA TANDER!! Halleluja. Gudskefrid. En brinnade buske! Och jag ser INTE ut som Ross. Resten av dagen blir some-what-adhoc, lopning sedan lunch och en work out-siesta. Sedan ska jag mota upp en f.d arbetskollega och ta en drink ikvall. Anars ekar det ratt sa tomt i min kalender och det ar jag sa glad for. 'Tomma' helger ar bast! Formodligen blir det vila, traning och ater vila. Fast jag kan ju verkligen le nu.

Smile!!

Idag, om en stund, ar det dags - ska gora en Zoom-behandling (tandblekning) for forsta gangen. Hall tummarna for att det inte blir som Ross i Friends-serien.... aterkommer kanske med en efterbild (fore kanns helt hopplost). Nu kanske man kan borja le med oppen mun igen.