Koncert: The Darkness

*************************************

Band: The Darkness
Koncert: One Way Ticket to Hell... and Back
Plats: Luna Park
Tid: 17 April, kl. 20.00
Bast: ***Seemed Like a Good Idea at the Time*** (fenomenalt bra), One Way Ticket to Hell..., och Friday Night
Samst: Publikens tonaringar som forde med sig alltfor mycket perspirant....
*************************************

Nar The Darkness intog scenen pa Luna Park i fredags var stamningen pa topp. Fast inte pa grund av forbandet After The fall, en lokal talang, som forrutom ljud och ljus-problem ocksa valsignats av ett alltfor stort ego... Nej, den goda stamningen var utan tvekan Justin Hawkins fortjanst, dar hans entre i glamrockkostym med 'criss-crossjacka' och matchande utstallda byxor fick sig en riktigt sjungande applad. Killarna ar otroligt populara har, men om man jamfor med spelningar i England tex. verkar man ta Justin Hawkins flamboyanta kladstil pa nagot storre allvar.

Vi hade sallskap av Ben och Kelly och Kellys syster Stephanie, som sett bandet 3 ganger tidigare. S malade upp en lovande bil om manga kostymbyten och en jakla show. En bra show blev det ocksa men forrutom fet-Elvis-looken i borjan av koncerten fick vi inte se honom i mer an 3 andra scenbyten, om an nagot tunt. Han avslutade tjusigt med en uppknappt vit kavaj, harig bringa och byxor som pa riktigt hardrocksmaner mojligtvis var nagot for tajta i grenen. Stephanie var besviken pa denna, deras fjarde show hon nu sett, och tyckte att kostymbytena inte alls hallt samma hoga klass. For mig var det en koncert jag var nojd med; kladbytena (trots att det var ‘tunt’) gjorde det hela till en rolig grej och rent allmant sa vander det liksom upp o ned pa bilden av hur stora, hariga, manliga hardrockskillar oftast framstalls.

Ett plus i kanten for Justin Hawkins otroliga rost som lat précis som den gor nar man lyssnar pa skivorna fran en studioinspelning... Imponerande var ocksa hela bandets talang att bara plocka upp ett instrument och stalla sig att spela - vare sig det rorde sig om en keyboard, en gitarr eller basgitarr. En val mottagen bonus var saklart basgitarristen Richie Edwards AC/DC-medley mitt i koncerten som fick hela publiken att ga los i 180. En bra koncert som lustigt nog for tankarna till Queens vackra symfonier och Freddie Mercurys markliga satt att sjunga.