Utan svenskt på denna ö försmäktar jag

Som jag namnde motte jag upp Kerstin igar. Vi inledde med en dricka pa tjusiga Marble Bar, som av nagon outgrundlig anledning inte alls var speciellt befolkat. Stallet ar verkligen underbart; sammetsprydda barvaggar och pelare utsmyckade med spracklig marmor. Kyrkglas pa dorrarna. Ett tak som for tankarna till Sixtinska kapellet. Hur ljuvligt det an later var det stendott; det var Kerstin, Kerstins kompis Sverker och jag. Och sa aven ett besynnerligt par som, vad vi misstanker, var en 'ladyboy' med herrsallskap. Underhallning ar som bekant bast nar det ar gratis, och fastan Sverker nastan svor pa att froken adamsapple biografiskt nog var flicka kan jag nog satta mitt liv pa att han hade fel.

Lokal nummer tva blev Hemmesphere. Har kan de slanga ihop de mest imponerande cocktails, fast inbiten vintjej som man ar, blev det mest Sauvignon Blanc for hela slanten. Vi avslutade som man bor pa ett riktigt sunkhak: Jackson's on George. Trodde i arlighetens namn aldrig att jag nagonsin skulle satta min fot pa det stallet, men nu har jag gjort det och overlevde aven den intrikanta upplevelsen. Det kandes lite grann som "Remmen" meets "Crazy Horse" fast i tapper Sydney-anda med enarmade banditen och stora tv-monitorer som upptog de flestas uppmarksamhet. Ett hemskt stalle som bjuder pa allt det dar klassiska man riktigt kan vara i behov av ibland; blandande stralkastarlampor, lukten av overfyllda askkoppar, och ett barsorl som endast inbefinner sig efter ett skrackinjagande antal ol.

Har kan jag tanka mig att mangen varldsproblem har losts och vi bidrog nog till ytterligare ett under kvallens gang. Jag kan nog inte pasta att jag kommer besoka detta stalle igen, none the less var det en otroligt trevlig afton och faktiskt ganska befriande att prata svenska efter sa lang tid i brist pa landsman. Har ar en bild pa Kerstin som, om jag far saga det sjalv, ser alldeles, alldeles stralande ut. Lo and behold -