Confessions From the Gym Floor

Alltsa det har med workout och fixiden med Linda Hamilton-armarna ... det gick ju verkligen kappratt at fanders. Det ar svart att bygga in ett traningspass i en normal vardagssrutin - man aker till jobbet at en riktning och gymmet ligger i totalt motsatt ande... Man kommer hem pa kvallen schleten, trott och hungrig och skulle kunna somna staendes... Att trana ger mig visserligen massor med energi, sa egentligen borde jag trana nar jag ar sadar trott men det ar sa svart med allt annat man vill hinna med. Rent logistiskt funkar det bast nar jag i princip snubblar in pa gymmet for att det ligger sa nara, men nu har jag ju inte den dar nara-lyxen langre utan dilemmat att jag maste ta mig till gymmet. Och dar har vi genast ett projekt. Och dessutom med den radande hettan (det ar val lika bra att ta alla ursakterna pa en gang tycker jag) sa kanns det inte sadar jattelockande att stalla sig pa en annu varmare plats och satta sig att trampa pa en redan uppvarmd cykel.

A andra sidan, det har med att dissa workoutpassen pa gymmet har gjort att jag borjat ta upp lopning igen. Wow, vilken energiboost! Egentligen ar det ju helt galet att ga och harva pa gym nar man kan vara utomhus. Men det ar val dar skon har klamt, ska man nu vara utomhus sa vill man ju att det ska vara en mysig miljo och vart omrade ar alldeles for mycket 'city' och for lite mys; asfalt, tutande bilar, rodljus, overgangsstallen - en standig puls med ljus, ljud och rorelse. Jag alskar stadsedelen vi bor i men det ar verligen inte den ultimata loparrundan. En liten bit bort finns en ganska stor park, och lyckas man kliva upp tidigt och ta sig till parken ar det en san harlig start pa dagen. Oftast ar det jag, hundagarna, och nagra tai chi-utovare. Sa vem vet, kan jag bara fortsatta med lopningen plus lite skrotlyft nu o da sa kanske Linda Hamilton-armarna inte ar sa langt borta anda.



Glad men taggad deltagare infor City to Surf-loppet, Sydney 2005