Hästryggar och Benont

Aouch; rumpan, benen, till o med armarna gor ont. Jag tar tillbaks mina tankar om att hastridning ska vara sa lattsamt och relaxande, men far val skylla pa att det var flera decennium sedan jag senast satt pa en hastrygg. Denna soliga eftermiddag har spenderats i Centennial Park med australienstoet Decs, en 23 ar gammal underbart fin showhast (dock pensionerad sadan) i nastan overklig gra-vit-svart-spracklig tackning. Trots omsomt smackande, omsomt prrroo-ande, lattande pa tyglarna, och mjuka halsparkar fran min sida gick ridturen i sloooow moooo-tioooon (hastspraket ar uppenbart inte min starka sida). Formodligen kande den lilla kloka pallen att det hon hade pa ryggen var det bast att ignorera - och kanske lika bra det! Som ni hor, en fantastiskt rolig dag men jag jag kanner mig inte riktigt redo att "casta" infor nasta spaghettivastern annu. Mer bilder finns har om nagon vill kika.