Fashion Business var det...

“ When she's not at a show, she's writing about one. Harking from Sweden, having spent some time in the UK Petra Sallstrom - aka coolchiq - is now in Sydney studying fashion design...”

Utdrag ut ABC.net.au's intervju med mig haromdagen. Las den eller lyssna - det ar ytterst motbjudande att hora min egen stamma. Noteras bor att efter den tionde gangen "eeeh..."uttalas har jag tappat rakningen.

Pa skadade fötter jag vandrar

Jag inbillade mig att jag kunde trippa omkring pa decimeterhoga klackar iford de vackraste klanningar och se allmant gudomlig ut. Jag kopte till o med ett par nya skor. Jag kopte dem fastan min skohylla sedan lange tillbaks exploderat och antagit nya konstellationer i form av sma skogommor i olika delar av lagenheten; I skafferiet fanns mina laxrosa Molliniskor. I tvattstugan under handfatet mina grona Scooterklackar, i passkapet nagra promenadskor. Svarta var de, de nya skorna, och av mjukt skinn. Vilket djur som fatt satta livet till vill jag inte veta. De hade klackar som var klumpiga, précis sadana en inbiten fashionista ska synas med i Sydney. I form av ett modeorakel begav jag mig ut pa stan. Jag skulle rapportera och se snygg ut – det ar ju inte var dag man gar pa modevecka. Skorna forde med sig ett stoff av sjalvsakerhet, jag kande mig fortjusande. Det var jag och Jackie Frank som skulle sitta pa forsta rad. Inbjudningarna hade drallt in den senaste veckan och nu gick jag dar med nya skor. Mina nymanikurerade fingrar, trotta av allt RSVP’ande, holl ett stadigt grepp om Guccin. Tjugo minuter senare kunde man finna upprivna skavsar pa 3 stallen pa vardera fot. Word of advice: se till att medfora plaster i handvackan som en permanent pryl!

MAC-mingel

Jag undrar hur man kan fa sa ont i ryggen och fotterna av att bara sta en hel kvall... MAC-kvallen blev visserligen rolig men alldeles for stilla - bokstavligen. Jag fick den emineneta uppgiften att vara 'traffic controller' vilket innebar att jag stod i ett horn en hel kvall och hojtade till om det verkade som modellerna skulle krocka med varann i dorroppningen. Jag overdriver inte om jag sager att jag oppnade munnen 5 ganger under kvallens gang. Sahar med facit i hand kan jag nog saga att jag hellre velat ga runt och plocka tomma champagne glas. Atminstone hade jag da fatt rora pa mig och kanske yttra nagra ord har och dar. Jaja, ytterligare en erfarenhet och nagot att tanka pa till nasta gang. Fast i arlighetens namn, det ar fan sa mycket roligare att vara dar som gast.

Bara ett magsår som fattas

Nu ar jag sa uppstressad att det nog inte finns dess like... Inte nog med all forberedelse infor veckan som stundar, det verkar dessutom som Blogger ligger nere. Eller nere och nere - trogt som tusan ar i alla fall. Hela dan har gatt at att forbereda mig pa modeveckan; alla designers, hur jag ska skriva, var jag ska befinna mig, etc. Och sa maste jag ivag till MAC-kvallen om en stund... OMFG... Tur att det ar helgdag imorgon.

"You are what you is" +

Aterigen en fullspackad helg tillanda... Det jag gor just nu ar varldens roligaste grej. Hela forra veckans praktik var jatteintressant med kanonbra kontakter och roliga upplevelser pa IMG Fashion. IMG Fashion - tillsammans med Spin Communications - ar organisatorerna av Sydney’s modevecka och med ett sate i moderiktiga Darlinghurst har det kants jattehippt att ga till ‘jobbet’ varje dag. Darlinghurst ar ett omrade som jag inte haft sa mycket tid att utforska annu, men det verkar vara ett typiskt kreativbranchomrade dar manga PR-foretag, event management-firmor och konstgallerier finns samlade. Att jag sedan fatt vara ‘springpojke’ hela veckan ar tyvarr nagot jag far acceptera for att komma in. Mentalt och karriarmassigt kanns det som jag far skruva tillbaks tiden 10 ar. Dag ett tillbringades i ett postrum tillsammans med 350 utskick av inbjudningar (en inbjudan var till mig sjalv lustigt nog). Resten av dagarna har bestatt av att ta hand om annu fler inbjudningar, skapa valkomstpasar, springa arenden, etc. etc. Visst kanns det befangt att stalla sig och posta kuvert nar man har haft nagot mer ansvarsfyllda uppgifter de senaste 10 aren [...], a andra sedan far jag hela tiden sa manga bra kontakter att det kanns vart att gora hela den har grejen. Bisarrt. I morgon kor en av huvudsponsorerna - MAC makeup - sin launchfest med dunder och brak i China Town. Jag kommer att vara pa plats och agera hjalpreda, hoppas det blir en kul kvall. Pa tisdag ar ju helgdag har, ANZAC day, link for er som kanner for att lasa pa vad detta innebar. Liksom manga andra landers helgdagar ar denna inrutad av alkoholkonsumtion och kanner jag var bekantskapskrets ratt blir det nog en trevlig olrunda i The Rocks. Sa pa onsdag, antligen, borjar modeveckan. Har an sa lange 15 inbjudningar men kommer formodligan inte att kunna ga pa alla dessa, jag maste ju hinna skriva samt publicera alla recensionerna ocksa. Far helt enkelt se hur jag fixar det hela. Ja, som vanligt har man inte ett enda jakla passande plagg att ha pa sig, sa allt ar precis som det bor vara...

Update: Mike har precis fatt for sig att kora en hel afton med galna Frank Zappa-medleyn. Det som kunde ha slutat vid "Bobby Brown" ar nu uppe vid "You are what you is".

Koncert: The Darkness

*************************************

Band: The Darkness
Koncert: One Way Ticket to Hell... and Back
Plats: Luna Park
Tid: 17 April, kl. 20.00
Bast: ***Seemed Like a Good Idea at the Time*** (fenomenalt bra), One Way Ticket to Hell..., och Friday Night
Samst: Publikens tonaringar som forde med sig alltfor mycket perspirant....
*************************************

Nar The Darkness intog scenen pa Luna Park i fredags var stamningen pa topp. Fast inte pa grund av forbandet After The fall, en lokal talang, som forrutom ljud och ljus-problem ocksa valsignats av ett alltfor stort ego... Nej, den goda stamningen var utan tvekan Justin Hawkins fortjanst, dar hans entre i glamrockkostym med 'criss-crossjacka' och matchande utstallda byxor fick sig en riktigt sjungande applad. Killarna ar otroligt populara har, men om man jamfor med spelningar i England tex. verkar man ta Justin Hawkins flamboyanta kladstil pa nagot storre allvar.

Vi hade sallskap av Ben och Kelly och Kellys syster Stephanie, som sett bandet 3 ganger tidigare. S malade upp en lovande bil om manga kostymbyten och en jakla show. En bra show blev det ocksa men forrutom fet-Elvis-looken i borjan av koncerten fick vi inte se honom i mer an 3 andra scenbyten, om an nagot tunt. Han avslutade tjusigt med en uppknappt vit kavaj, harig bringa och byxor som pa riktigt hardrocksmaner mojligtvis var nagot for tajta i grenen. Stephanie var besviken pa denna, deras fjarde show hon nu sett, och tyckte att kostymbytena inte alls hallt samma hoga klass. For mig var det en koncert jag var nojd med; kladbytena (trots att det var ‘tunt’) gjorde det hela till en rolig grej och rent allmant sa vander det liksom upp o ned pa bilden av hur stora, hariga, manliga hardrockskillar oftast framstalls.

Ett plus i kanten for Justin Hawkins otroliga rost som lat précis som den gor nar man lyssnar pa skivorna fran en studioinspelning... Imponerande var ocksa hela bandets talang att bara plocka upp ett instrument och stalla sig att spela - vare sig det rorde sig om en keyboard, en gitarr eller basgitarr. En val mottagen bonus var saklart basgitarristen Richie Edwards AC/DC-medley mitt i koncerten som fick hela publiken att ga los i 180. En bra koncert som lustigt nog for tankarna till Queens vackra symfonier och Freddie Mercurys markliga satt att sjunga.

Bergsvandring Blue Mountains

Pa paskaftonen tog vi hojen och drog upp till Blue Mountains. Det var en relativt sval dag, ca +17C - nagot annorlunda motfor den nast intill outhardliga resan vi gjorde i jul nar det var som varmast. Ju narmare bergen vi kom, desto kallare blev det. Arstidsmassigt skulle jag tro att Blue Mountains ligger en hel manad fore Sydney med bergens granna hostlov och en hog och klar luft. Val framme var jag stelfrusen sa det var bara att dra pa sig de 3 trojorna jag hade med mig och hoppas pa att solen skulle titta fram. Inne pa Closeburn, som pensionatet hette, var det ocksa jattekallt. Det ar en 125 ar gammal byggnad, som i de brittiska bosattarnas tid fungerat som stall och eldstad for resande pa hast. Lite avlagset lag det, men med en jattefin tradgard, matsal, bibliotek och kamin var det otroligt mysigt att bo pa ett sadant stalle. Elementen skruvades pa hogsta volym och sedan gick vi ut pa vandring. Vid vart besok i januari akte vi till ett stalle som hette Katoomba och tog en vandringsled runt Echo point och sag The three Sisters. Den har gangen bodde vi i Mount Victoria, i narheten av lederna runt Grand Canyon. Leden vi valde den har gangen tog ca 4 timmar men var utlagd pa en ganska brant borjan nedfor, medans resten av vandringen var ganska plan. Nar vi vandrat klart var det skont att satta sig och ta en fika pa cafet uppe pa toppen.

Glad Påsk!

Modeveckan i Sydney ar pa intagande; nasta vecka och imorgon kommer jag att fa vara med och se hur forarbetet till ett sadant arrangemang gar till. Det blir alltsa praktik pa Spin Communications, ett PR-foretag som haller i det hela. Spannade att se vad som hander dar. Sa har vi paskhelgen ocksa. Egentligen ar jag inte sa fortjust i pask eftersom det inte hander sa mycket runt den tiden, ja forrutom allt agg och godisatande. Men Darkness-koncerten pa fredagkvall ser jag fram emot och sa lite ledighet med Mike sa klart. Glad Påsk!

Att väcka liv i ett citronträd

Nar mamma var har pa besok i januari utforde vi ett experiment pa citrontradet ute pa balkongen. En marklig sjukdom hade tagit musten ur vaxten och nu var bladen och all frukt fyllda med en orovackande vit svaminfektion. Det var antingen att behalla ett trad som snabbt forvandlats till en oattraktiv buske eller att kapa ned grenarna och forsoka fa vaxten att spira fran stammen. Citrontradet hade vi kopt pa en marknad ett bra tag innan infektionen dok upp. Vi tyckte bada att det var trakigt att se en vaxt vi varit sa fortjusta i do ut. Det ar ju inte varje dag man kan ha citrontrad pa balkongen hemma. Sagt och gjort; tradet fick sig en rejal klippning. Till en borjan sag vaxten ganska bedrovlig ut. Inte gjorde det saken lattare nar Mike deklarerade att han inte skulle odsla tid att vattna ett trad som helt uppenbart var ett forlorat fall. Det var mitt trad, sa jag vattnade. Temperaturen steg ibland till narmast obehagliga 40 grader, men jag vattnade varje dag och sag till att plantan fick en lagom dos sol och skugga. Och se vad som hande efter en tid. Likt apriltussilago kunde man ana grona sma knoppar langs med stammen. Det spirade och vaxte. Det tog sadan kraft att jag nog faktiskt aldrig sett nagot vaxa sa snabbt. Det vi har ute pa balkongen idag for nastan tankarna till en halsosam liten fikus.

Existens pa bloggkartan

Det lonar sig att bli bloggkandis. Nar Silverfisken blev utnamnd till Sveriges hetaste blogg inforde man Australien pa bloggkartan. Sa med andra ord, nu kan man placera sig pa bloggkartan fastan man inte bor i Sverige. Sagt och gjort, nu ar min blogg placerad . Och nar jag anda skriver om det ska jag val passa pa att namna att jag i det sammanhanget hittade en annan Australien-Svensk blogg, har i Sydney till o med. Det ar nastan sa att jag kanner smaken av dillgarnerad farskpotatis och sill.

Inspiration

Vi har avverkat en hel del kultur pa sistone. Forra helgen besokte vi Brett Whiteley’s studio i Surry Hills. Whiteley, som i andra kretsar ocksa ar kand for sin gemenskap med Dire Straits, var fram till sin dod 1992 drogmissbrukare och alkoholist. Inledningsvis fick man se en dokumentar som han sjalv filmat; hur han levde, var han malade och hur han fick inspiration. Hans konst var otroligt kreativ och studion, som nu ar ett museum, var ocksa hans hem i 7 ar. Det roliga med det har museet var att man kunde sitta i hans soffa och ga in i sovrummet och se hur han levt. Allting var en salig rora; oljefarger, dukar och andra konstforemal lag huller om buller bland klader, skor och bocker. Abstrakt konst kan ju vara svar att ta till sig ibland, men vi tyckte bada att det var jatteintressant och otroligt fina malningar; varldskanda Alchemy inte minst, som ar ett konststycke man sett pryda framsidan av diverse musikalbum pa. Sa besokte vi ocksa The Art Gallery of NSW (New South Wales), en jattelik byggnad med klassiska och moderna verk. Vi tillbringade nastan tre timmar i museet, trots det var vi langt ifran klara. I helgen tankte vi ta Sherman Gallery och se vad det stallet har att bjuda pa. Kanske ar det mina galleribesok som gjort att jag lat veckans hemlaxa i ‘Be a Stylist for a Day’ ha en tydlig anspelning pa konst. Det ar ett kollage som jag gjort, som ska forestalla min inspiration till vilket tema jag skulle valja for att styla ett reportage. Roligt att satta sig och klippa och klistra igen!