PSH i sitt esse

Den nya plattskarmen star svart och fin i vardagsrummet och levererar som en regel, snarare an undantag nu for tiden, tv-dinners vareviga kvall. Efter att ha gatt igenom allt sevart i den lokala dvd-butiken i Kirribilli har vi beslutat att ga med i Quickflix, en filmklubb dar jag tydligen ska fa min fix av allt ifran Bergman till Allen – later stortskont tycker jag. An sa lange har det funkat alldeles stralande men sa fort M satter sig framfor videolistan blir det genast en leverans som innehaller mer blod-vald-sex-och-droger an jag skulle onska att jag sag under ett helt ar (note to self: satt filter pa filmutbudet).

Filmen igar var faktiskt ett val i konsencus eftersom vi bada tillhor skaran Seymour-Hoffman-anhangare. Jag tror att ju aldre man blir, desto gratmildare blir man for nar filmkrediten rullade in pa slutet fick jag genast ga och snyta mig och latsas som jag fatt ett corn-chips i ogat. Jag vill minnas att det hande vid samtliga tillfallen av Casablanca och Fahrenheit 9/11 ocksa, i fortsattningen kommer filmer med tarvarning att planeras ytterst val; antingen vid solokvistkvall eller som beloning efter nagon halvtaskig b-rulle. I Love Liza spelar Seymour-Hoffman rollen som den nyblivne anklingen Wilson; en deprimerad sjal som efter sin hustrus sjalvmord forsoker sta ut med den vanliga vardagen. Efter tafatta forsok att finna nagon slags mening med livet dras han till ett destruktivt leverne med bensinsniffning bland annat. Av en tragikomisk handelse som leder till den bisarra kopplingen med modellflyplan borjar han umgas med nörd-Denny som Seymour-Hoffman knepigt nog finner trost i. Man tycker att det ar raka mostatsen till det han behover, men givetvis ar han sa desperat att fly verkligheten att inte ens (i mitt tycke - alltid) alskvarda Kathy Bates i hans narmaste omgivning kan fa honom att slappa taget om sorgen.

Nu ska jag inte beratta mer om filmen annat an att den inte slutar som jag kanske far det att lata. Men helt enkelt, Philip Seymour-Hoffman nar han ar som bast - se den.

Och nu blir det film

Mike sager, skynda dig nu sa vi far titta pa filmen nan gang... Vi har bland annat en gammal Robert Redford-sak och sa Philip Seymour-Hoffman i Love Liza som vantar. Den sistnamnda ska det tydligen vara snyftvarning pa sa jag misstanker att jag kommer att sitta och hulka om nagon timme. Sa med andra ord, det har inlagget blir kort och koncist, jag vill ju ocksa avnjuta lite tid framfor var nya fina datamonitor (nej, fortfarande ingen tv utan bara pc-monitor...). Jo, det var sa sant, vi var ju pa Lou Reed koncert i torsdags, men mer om detta i ett annat inlagg.

Jobbrelaterat 2007

Risken finns val att nu nar det bara ar allvar som galler sa blir det som vanligt har pa bloggen igen, snitt pa ett inlagg i manaden. Men jag tankte att jag skulle forsoka sikta pa atminstone ett inlagg i veckan, sedan far vi val se hur det gar. Lasarkretsen har ju onekligen gatt i taket nagot alldeles forskrackligt - numera ar det ju inte bara forvirrade google-sjalar och nagra enstaka andra som hittar hit utan aven kusiner, fastrar och farbroder – jattekul och hjartligt valkomna!

Fokusering tankte jag att 2007 kommer att praglas av. Da menar jag naturligtvis karriarsmassigt och det kanns jattekul att ha ett arbete som jag trivs med och som kanns som en bra grund for karriar. 2006 far val ga i graven som ett flummar dar jag inledde modekurser, gjorde slag i saken, jobbade for valgorenhet, och handlade alldeles for manga skor. Det var kul sa lange det varade men i en kapitalistisk varld ar det ar aldrig kul att ga pengalos. Nej, det har aret far bli lite mer kostymskraddat, finslipat for en corporate miljo sa att jag kan armbaga mig fram bland slirretrask och skyhoga klackar. Just min arbetsplats ar perfekt for det eftersom man som kvinna och utlanning snarare har en slags graddfil till allmanna mojligheter. Har uppmuntrar man starkt till “equal opportunities”, nagot jag kan se dagligen i mina narmaste 3 led av kvinnliga chefer - inte bara babbel alltsa. Coolt!

2007 tankte jag att jag skulle knacka Excel-koden en gang for alla (vem tusan sa att Da Vinci- var speciellt spannande?). Excel har verkligen varit ett mysterium som jag aldrig riktigt fatt tillfalle att ta tag i. Faktiskt har det val varit lite grann som med korkortet nar jag tanker efter – det har funnits dar fast jag har aldrig tankt pa det som en tillgang. Haromdan lyckades jag fa Vlookup att fungera tex, en helt overlagsen funktion som formodligen kommer att bespara mig atminstone 3 dagar for varje analys. Just analyser kommer jag att fa syssla mycket med framover och da kanns det extra viktigt att ha bra redskap som man ar mastare pa. Jag kommer ocksa att halla ett super-user forum for SAP-anvandare och det kanns spannande. Sedan blir det mycket leverantorsuppfoljning fran RCA-analyser och dylikt. Kort och gott sa blir det val mindre operationellt och mer analysflask framover, aktiviteter jag inte hyste sa varma kanslor om for nagra ar sedan.

Sommarhälsningar

Vi tog hojen ut till Balmoral idag. Det ar verkligen harligt att sommaren antligen kommit igang, vadret har varit underbart den senaste veckan, gissningsvis mellan +25-30C, men for det mesta stadigt runt +30C, en valdigt behaglig temperatur. Forst lunchade vi pa "Beaches", en trevlig cross-over restaurang dar jag at en alldeles enastaende god ceasarsallad med hummer, spenatsallad, parmesan och pinjenotter. Sedan blev det arets forsta dopp och nagra timmars grillning pa stranden. Det trakiga med australiska strander, om man nu ska hitta nagon nackdel overhuvutaget, ar att de oftast kan vara valdigt blasiga. Efter ett antal forsok att ligga ned pa nagot stalle i la flyttade vi oss ut till halvon som ligger precis vid stranden. Det kandes som jag hade hela Gullvik i munnen... M var smart nog att gomma sig under jeansjackan medans jag tog tillfallet i akt och pressade lange. Nu sahar i efterhand skulle jag kanske ha valt en mer effektiv solkram eftersom jag mest liknar hummern jag at till lunch - ni far forestalla er hur kladsam en san branna ar. For forstoring kan man som vanligt klicka pa bilderna.

Oh Ljuva Ledighet

Na, om man skulle bege sig ut pa stan och ta sig en cappucino. Tank vilken lyx det ar vara ledig och inte gora nagot.

Jul i Byron Bay

Julfirandet uppe i Byron Bay sammafattar man bast med denna bild. Trots ett standigt fortarande av mat & dryck sa var strandpromenaderna mysigast. Vi bodde i ett hus precis vid stranden och kunde smidigt ta ned hundarna (Angus och Pearl) sa de fick springa av sig. Den 10km langa stranden som lag helt ode maste ha varit en drom for dem. Har bredvid syns M och Angus famfor det turkosa vattnet (klicka pa bilden for forstoring). Trots att Byron Bay var mycket kallare an vanligt sahar ars (mellan +19 och +34), var det jatteharligt att vara dar over julen och inte gora sa mycket annat. Pa juldagen blev det kalkon med cranberrysas och ugnsstekt potatis och sa kopiosa mangder champagne. Vi lyckades aven hitta "The Bead Shop" dar jag kopte upp mig pa ett stort sorti parlor som det forhoppningsvis kommer att bli en del smycken av. I ovrigt satt jag mest med en varm hund i knat och kom hem med ett bagage fullt av hundhar och sand.

Vuxenpoäng

Josses! Att vara mitt ibland kaoset runt bron pa nyarsafton var ganska haftigt. Men man var langt ifran ensam. M och jag, tillsammans med en miljon andra, hade samlats pa gatorna runt Milsons Point och Kirribilli for att bevittna det arliga spaktakulara arrangemenget ifran bron. Tjusigt! Vid tre olika tillfallen, klockan 20.00, 21.00 och vid midnatt avfyrades en smarre formogenhet som traditionsenligt ledde upp till en valdigt dramatisk Grande Finale. Ur toppelarna fran bron sprutades ett fyrverkerispektakel som fick hela stan att lysa upp vackert i jordens alla farger. Ett fokuseringsobjekt i mitten pa bron var som vanligt en del av det arliga jippot; en kladhangare som vi oforklarligt nog inte fick reda pa inneborden av forran idag i Sydney Morning Herald. Det kandes smidigt att bara slinka ut genom porten och delta i festligheterna allteftersom det passade oss, men nagonstans i bakhuvudet ringer det onekligen en varningens aldersklocka. Ja, nu har jag sagt det sjalv. Lukas Moodysons “Lilya 4-ever” och den legendariska “The Great Escape” bidrog till nyarsunderhallningen som for ovrigt inte ledde till nagra storre akommor sahar dagen efter. Idag har DN pa natet, Sudoko och korsord varit en del av hojdpunterna.

Gott Nytt Ǻr från Sydney!

Happ, Gott Nytt Ar! Sahar sag det ut i Sydney (och pa var gata) bara for en liten stund sedan. Mer om julfirandet senare...